Påsken blev till viss del så som jag hade hoppats. Med mycket mat, mycket mys med VSB och häng i Huset vid havet. Det var första hälften det. Men VSB hade en förkylning som han gärna delade med sig av. Det vill säga, han hostade och nös mig mer än gärna rakt i ansiktet. Dessutom hade han problem med magen.
Så...på fredagen bröt förkylningen lös med full kraft. Lördagen bestod till större delen av att försöka vila sig i form till Lantlollans 30-års partaj. Väl på partajet, fullt utrustad med en arsenal av näsdukar, kom magen och gjorde sig påmind. En märklig värk som jag aldrig känt förut molade i magen och vid elvatiden fick jag ringa min Pappi och be honom hämta mig.
På söndagen när jag och E skulle äta med Svärföräldrarna och Storebror fick jag mycket märkliga blickar när jag inte ville dricka vin. Är det inte märkligt att en tjej i sina bästa år inte ska få avstå ett glas vin utan att det spekuleras i graviditet? I och för sig är jag ju inte känd för att spotta i glaset (det skulle jag ALDRIG göra om det rör sig om ett gott rött vin vill jag lova), men har man ont i magen så har man.
Magen har fortfarande inte hämtat sig, jag är förundrad över hur mycket snor mina små bihålor och min lilla näsa kan rymma egentligen och jag vaknade med världens nackspärr. I dag känner jag mig som ett riktigt måndagsexemplar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar