Jag håller på att duka upp för mig själv. Duka upp för jobb, vill säga. Förmiddagen har passerat som i ett töcken, nu är det snart lunch ändå, ingen mening med att påbörja något. Men i eftermiddag, då jäklorns ska det jobbas.
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar