Sleepless in Söderförort

I morse kände jag mig som en ny människa. Jag gick nämligen inte upp en enda gång i natt. Jag har lagt mig till med den dåliga vanan att gå och lyssna utanför Miras dörr någon gång per natt, trots att jag vet att jag vaknar om hon gråter och när hon bara ligger och pratar. Det var så skönt att inse att jag sov helt avslappnat hela natten och jag kände att trenden vänt.

Så gick jag in i Lillans rum för att titta till henne. Hon sov fortfarande. Då ser jag att hon ligger precis som om hon någon gång under natten suttit upp och sedan fallit åt sidan. Ångest. Har hon varit vaken någon gång under natten och kanske varit ledsen utan att vi hört henne? Jag har en känsla av att det kommer att bli många "dåligt samvete"-kramar i dag. Och tyvärr har jag också en känsla av att det blir en orolig natt för mig i natt. Lillan själv låtsas som om inget har hänt.