Om jag aldrig behöver komma i kontakt med en hantverkare mer i hela mitt liv kommer jag att bli en ofantligt mycket lyckligare människa. I går skulle duschdörrarna monteras och sedan skulle allt bli frid och fröjd. Men han som kom och skulle montera dem tyckte att det inte hörde till hans område, han ringde till sin chef Greken (aka Kräket) och de började bråka. Hantverkaren drog. Jag och Kräket bråkade lite också. Sedan satte jag mig och grät en skvätt av ren ilska innan jag drog till J och svepte lite vin och åt tacos. Har vi tur kanske duschdörrarna kommer upp efter semestern.
I dag är jag laddad för trevligheter. Å och hennes blivande make ska stanna till här i kväll på väg upp till Norrland och det stundande bröllopet. Det ska bli mycket trevligt och vi tjejer brukar kunna hålla låda. Tur att E håller på att värma upp 360:n nu. Så har kisarna något att pyssla med tänker jag.
Vädret är gråtrist, men det är bra. Nu kan allt få regna ur sig så att det är tipptopp väder på onsdag då jag drar mot nordligare breddgrader. Huset vid havet hägrar och det gör också världens sötaste brorson.
Som dagens sista värdelöst vetande har jag följande att rapportera. Helt otippat kom den nya grannen under oss och ringde på dörren. Hennes dörr gick inte att låsa, nyckeln gick inte att vrida om, och hon undrade om vi hade symaskinsolja. Och se, det hade vi faktiskt. Vi köpte den i torsdags för att fixa vår gnisslande dörr. Härligt att känna sig som en riktigt god granne. Mindre goda lär vi vara i kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar