Med tanke på vår extremt lättklädda granne vill jag här ge honom en liten hyllning med en dikt jag skrev i juni för åtta år sedan.
Ensam i min nakenhet
är det inte längre roligt
inte lika vackert
för verkligheten är ful
Jag behöver kläder
som skyler min utsatthet
min ensamhet
min nakenhet
Ensam, naken
vill jag inte längre blotta min själ
utan gömma verkligheten
undan dagens skoningslösa ljus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar