Dagarna passerar i rasande takt. Från att Mira vaknar gäller det att se till att få i alla mat och dryck, att E har allt han behöver inom räckhåll och att Mira får sitt i form av pussar och kramar och prat. Det går faktiskt riktigt bra, förutom en rejäl dipp i går då det kändes ganska tröstlöst, men jag ser verkligen fram emot att E ska bli lite rörligare. Jag saknar honom som han är utan smärta. Jag och Mira gör allt vi kan för att hålla honom på bra humör. Mira är den som lyckas bäst konstigt nog.
Dagarna passerar i rasande takt ja. Och på kvällarna däckar jag i soffan. Det är läggdags vid halv tio varje kväll och i går slocknade jag i fåtöljen när vi skulle se Son of Rambow. Synd, för jag ville verkligen se den filmen. Men, är det sovdags så är det. Snart lägger jag mig väl samtidigt som Mira, vid sju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar