Av någon anledning började jag tänka på barndomens cykelturer i dag. Ingenting gick upp mot frihetskänslan av att cykla nedför en backe med vindens sus i öronen.
Men det jag verkligen tänkte på var hur oerhört ont det gjorde när jag cyklade barfota och skrapade stortårna i marken. Ajje.
Och så när barfota fötter slant på tramporna. Killar säger att vi inte fattar hur ont det gör att slå sig på pungen. Men jag vill minnas att trycket från sadeln fick det att skallra i äggstockarna. Ont, ont.
Är det någon som haft lite trevligare tankar i dag kanhända?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh vad jag känner igen mig! Och allt var så mycket större då med, avstånden, backarna. Det enda jag dock inte känner igen mig i är det där med äggstockarna, men jag kanske har glömt/förträngt. Fast ONT i ändan fick man de första dagarna av säsongen då rumpan glömt hur det var att cykla.
Åh, nu vill jag kunna ta ut min svarta, fina damcykel (med korg, så praktiskt) ur cykelrummet här nere. Om bara den sista isen kunde försvinna..
Jag minns en alldeles särskild dag, då jag var runt 12, och bestämde mig för att cykla nedför trapporna i lilla skogen, på väg hem från en kompis ... Äggstockar i kläm, knä uppskrapat och blodoljig hand på vitt bockstyre. Ja, man satte standard redan då. :)Not a pretty sight.
Linnea, din cykel låter toppen - vart får jag tag på en sådan?
ak, ajajaj men liiiite roligt samtidigt.
Jag köpte den på Blocket. Men det är inget särskilt med den, något fancy märke eller så men den är så bra storleksmässigt och skön att cykla på så därför är jag så nöjd med den. Tror det är en Logan. Från Coop.
Skicka en kommentar