onsdag 11 mars 2009

Föräldraskap

Jag tror att en 10-poängs utbildning på universitetet i Föräldraskap hade varit något för mig. På snart tre månader har jag hittills lyckats med:

Att försöka tvångsamma Mira upprepade gånger vid samma tillfälle för att sedan inse att hon hade kissat ner hela sig. Det var alltså därför hon grät.

Knipsa Mira lite i fingret med en nagelknipsare. Jag märkte det inte direkt för lillan gav inte ett ljud ifrån sig, men ett litet sår på fingertoppen blev det.

Värma mjölken lite för varmt.

Att ge henne värmeutslag.

Att försöka ge henne värmeslag i en alldeles för varm overall.

Att kyla ned henne för mycket (det hände redan på BB minsann och vi fick skäll av en barnmorska).

Att göra henne mer flintis än hon redan börjat bli på grund av att jag inte kan låta bli att pillra på skorven hon har på huvudet. Jag upptäckte att det inte bara var skorv jag pillrade bort, ett par hårstrån hängde också med.

Att glömma bort hur lång hon har blivit så att hon fastnat med foten mellan mig och spjälsängen när jag ska lägga ner henne i sängen.

Tur att jag köpt en Kramosaurus till henne. Det måste kompensera allt jag redan hunnit utsätta henne för under hennes korta tid med oss. Väl!?

Mutan

Bilden lånade jag här.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Du hade fått göra nästan vad du vill med mig bara jag fått en sån där!

30-nånting sa...

Det var väl det jag visste Linnea. Kramosaurusen kanske till och med kompenserar att hon inte får åka på charter med sina kompisar när alla andra redan fyllt 18 och hon bara är 17!?

Tre stycken sa...

Jag är helt säker på att det kommer bli folk av Mira också, trots allt ;-)

Ärligt talat, hur ska man lära sig om man inte får prova och göra lite fel? Jag tror att du är världens bästa mamma!

30-nånting sa...

Tack Tre stycken, vad snällt. Jag är nog inte världens bästa, men jag gör mitt bästa och bättre än så kan jag ju inte göra!

Anonym sa...

Ja, den kommer säkerligen vara en hjälp för henne livet ut, på olika sätt (får vi hoppas).
Själv åker jag på min första charter senare i år, och jag är 22. När jag var 17 hade jag inga pengar och faktiskt heller inget sug på charter. Nu har jag mest bara sug på värme, då de andra få resorna jag gjort utanför Svea rikes gränser inte varit till tillräckligt varma breddgrader. Nu har jag både pengar och sug, åtminstone tillräckligt med pengar men desto mer sug.

30-nånting sa...

Haha Linnea, det är jättehärligt med charter när man bara är ute efter värme och att slappa. Hoppas att du får det riktigt bra!

Anonym sa...

Jo, det var väl ungefär så jag tänkte:) Tack, det hoppas jag med.