Jag har drabbats av ha-begär. Och inte till vad som helst utan till min egen dotter. Är det inte sjukt att jag saknar henne trots att jag haft henne i min närhet hela helgen? Men nu är ju farmor här och då är det bara att kliva åt sidan. Mira har inte ens haft en chans att gäspa, så mycket uppmärksamhet har hon fått.
I dag åker de hem och det känns precis lagom. Nu får vi rå om Mira alldeles själva igen.
Men jag behöver uppenbarligen öva på att låta andra ta hand om vår dotter. Det här liknar ju ingenting!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hittade din blog ganska nyss och vill bara tacka för en roande blogg! Keep on!
Tack Josefin. Jättesnällt! Och kul att du hittat hit.
Skicka en kommentar