Kit Kat

Näe hörrni, det är dags för mig att ta en paus, ett uppehåll, från den här bloggen. Just nu blir det bara trista oinspirerade inlägg som inte gör mig ett dugg glad. Och det var ju därför jag började blogga, och fortsatte. För att det gjorde mig glad. Glad över att få skriva, glad över de kommentarer jag fick och glad när jag ibland kände att jag "fick till det". Nu har jag inte fått till det på länge.

Mitt liv och min vardag just nu består av Mira. Och det är inte fy skam. För det mesta är det toppen och ibland är det botten. Men det är mitt liv. Jag pallar inte att det enda jag kan skriva om är Mira. Även om jag älskar henne skulle jag vilja vara lite med spirituell än så. Samtidigt gör det mig lite sur att jag känner som jag känner. Jag diskuterade saken med Chloë häromdagen och hon satte det verkligen i perspektiv när hon påpekade att hon pratar mest om sitt jobb och jag pratar mest om Mira (mitt jobb). Skillnaden mellan oss är väl att hon inte känner sig dum när hon pratar om sitt jobb. Varför ska jag tycka att det är lite skämmigt att jag inte har så mycket annat att prata om just nu egentligen? Men det gör jag, litegrann.

Jag läste precis att en förälskelsefas generellt håller i sig i ett och ett halvt till två år. Jag har bloggat i ganska precis två år och varit väldigt förälskad i min blogg. Nu har jag en ny förälskelse, som förhoppningsvis kommer att hålla livet ut. Jag hoppas såklart att jag och min kära blogg hittar tillbaka till varandra, för det här har varit en alldeles utmärkt ventil för mig och alla mina knäppa och ibland enfaldiga tankar.

Tills vi gör det ska jag ägna mig till fullo åt det käraste jag har i den här världen, min lilla familj!

Vi ses där vi brukar ses, vänner!

Tv-koma

Jag undrar om jag verkligen skulle vilja att E-Type, med sitt 80-tals hårsvall, inredde min lägenhet? (Jag kollar på Roomservice)

Jag tror att jag övergår till lite kvalitets-tv i stället. The Hills lockar.

Fullt ös medvetslös

I dag har det verkligen varit fullt upp. Det har varit tupplurar, långpromenad, ärenden, sånger och så har Mira gett Tummen i babygymet en omgång.

Märks det att jag är lite lätt understimulerad idag eller lyckas jag hålla skenet uppe?

Gröt - en kärlekshistoria

Vi har börjat ge lilltjejen gröt och smakportioner. Så här har grötresan sett ut hittills.

Med skeden i högsta hugg är jag redo för det här nya och spännande!

Ehrm, vad är det mina päron försöker lura i mig egentligen??? Jag tror att de kanske försöker förgifta mig!!!

Klipp till en vecka senare...

Gröt. Ge mig mera gröt! Jag måste ha gröt!

Ja vadårå? Jag har ju aaaalltid gillat gröt!

Early bird

I morse gick reveljen tjugo över sex. Det funkar, men det är knappt.

Men ongen sover hela natten. Två i rad nu. Hur många måste det vara för att det ska räknas som en trend?

Ford-modellen

Jag vet inte om det är Gina Fords bok (The contented little baby book) som vi följt sedan Mira föddes eller om vi bara haft extrem tur, men de senaste veckorna har vi lagt Mira klockan sju. Plockat upp henne och gett henne lite mat vid tio och sedan har hon sovit till strax före sju på morgonen.

I natt var det så dags för det stora steget - vi skulle helt enkelt strunta i att trycka i Mira mat vid tio. Tro det eller ej, men lilltjejen sov från sju på kvällen till tio i sju i morse.

Nu hoppas vi bara att det här håller i sig - för alltid helst...

Till helgen får hon nog flytta in i sitt fina rum med silvermoln på väggen.

Gullefjun

Det sötaste som Mira gjort hittills står och väger mellan när Mira hostar och samtidigt släpper en prutt och att hon alltid får hicka efter att hon skrattat.

Wino

Åh, solen strålar och det drar rejält i vintarmen. Jag skulle inte tacka nej till ett glas vin på balkongen just nu.

Synd bara att jag har två ölande karlar här hemma. De tar ingen hänsyn till min vinlängtan, de bufflarna.

Superbaby

Hurra! I går fick Redaktrisen och Informatören en liten tjej. Perfekt för Mira att snegla lite överlägset på och lära henne allt hon kan. I och för sig kan hon inte så mycket än, men det lilla hon kan - det kan hon kanske lära ut...

Ätstörning

Mira är en riktig kräkbäbis. Så har hon också lagt sig till med ovanan att stoppa fingrarna i halsen. Långt in. Sedan kräks hon.

Det här med orsak och verkan är inte hennes starka sida.

Tankad

Jag var på mammamiddag i går. Och med tanke på att det var fem föräldralediga kvinnor runt bordet handlade samtalet ändå förvånansvärt lite om barn. I stället avhandlades hur man kan gå runt utan trosor, pensionärer, skattepengar och sex.

Mycket trevligt och jag kom hem fulladdad med energi.

Civilekonom, javisst!

Jag har gjort en sak som är så typiskt mig. Jag beställde två gardiner från La Redoute. Jag insåg dock ganska snart att jag redan hade ett par gardiner i fuchsia hemma. Det var bara det att de gardinerna var så skira så en snilleblixt sa mig att det nog skulle bli billigare att fodra mina gamla gardiner. Jag tog bort min order och gick ut och köpte tyg för drygt 300 kr och fodringen fick jag lämna till en skräddare som tog 400 kr för jobbet (det var rätt meckigt att göra med de där tunna gardinerna).

I detta nu har jag spenderat 500 kr mer än gardinen från La Redoute hade kostat.

Hepp!

Far far away

Ny vecka och livet känns på topp just nu. Vi hade en härlig helg och spenderade hela lördagen med Holländskan och Tulpanen som var här på snabbvisit. Det hela var mycket trevligt och jag ser fram emot att träffa dem igen. Nästa gång vi ses har de också en bebis. Väldigt roligt. Synd bara att de måste bo i Holland.

Oh no they didn't

På min morgonpromenad med Mira i dag såg jag en medelålders man som såg ut som om han gick "The walk of shame". Men han såg verkligen inte ut som om han skämdes. Gick och visslade för sig själv med håret på ända och skjortan lite fräckt på svaj innanför jackan. Han såg så där härligt nöjd ut så jag antar att kvällen före var en riktig toppenkväll.

Eller så tog han bara en söndagspromenad, precis som jag och Mira. Det är bara inte lika roligt att fantisera om.

Wohooo!

Silver lining

E är inte bara världens bästa pappa utan också grym på att tapetsera. Har jag riktigt tur kanske jag får ytterligare en önskan uppfylld i kväll...

Villl ha...

I dag vill jag ha mycket pengar för att investera i brallor som sitter uppe. Degmagen är fortfarande kvar men as we speak väger jag två kilo mindre än jag gjorde FB (Före Bebis) och röven verkar ha minskat i storlek.

Jag vill också ha en egen kock som kan laga ihop något smarrigt till oss i kväll. Jag är rädd för att det blir köttbullar och makaroner annars. Vad är det för skit på en fredag?

Jag skulle vilja få hit en hantverkare som fortare än kvickt kan sätta upp tapeten i Miras rum. Jag försöker övertala E att det är jätteroligt att tapetsera och att det visst är en passande aktivitet för en fredagkväll. Det går sådär.

Och så vill jag ligga! Det var sjukt längesedan. Men så kom det också en korsbandsskada och ett huvud med 33 cm omkrets i vägen.

Världens bästa pappa

Jag tror att Mira är inne i en ny fas just nu. Hon har börjat bli blyg och en av dem hon blivit blyg för är inte vem som helst utan E, hennes egen pappa. Det visar sig inte så mycket förutom när han ska lägga henne. Då skriker hon ett desperadoskrik redan när han börjar göra i ordning henne.

I kväll fick jag höra ett smakprov på skriket.

Jag kan säga att jag högaktar E för att han inte bönar och ber mig på sina bara knän att inte lämna honom ensam med Mira vid läggdags. Det skulle jag ha gjort om jag var i hans kläder.

Typiskt

Nu ligger den jag vill ska vara vaken i soffan och sover. Och den jag vill ska sova vaknade precis med ett illvrål.

Jag tror jag ska gå och göra mig lite kvällsfika.

Meet and greet

En mamma-date senare känner jag mig som människa igen. Hur kan jag glömma hur mycket energi jag får av att träffa människor jag tycker om?

Jag är en helt okej morsa i dag. Bara så ni vet.

Hiatus

I dag vacklar mitt mammasjälvförtroende så in i bomben.

(Det är ett mycket skört självförtroende det där mammasjälvförtroendet har jag upptäckt. Det kan pendla vilt under en dag och gå från att jag är värsta toppenmorsan till att jag inte borde få sätta barn till världen.)

Jag återkommer...

The letter

För en vecka sedan skickade vi iväg inbjudningarna till vårt bröllop. Eller jag passade på att posta dem när jag ändå var ute med Mira. Det kändes inte så högtidligt när jag gjorde det, men på kvällen slog det mig. I sommar blir det faktiskt ett bröllop. Vårt bröllop!

Toupé

Hjälp, jag håller på att förlora det lilla hår jag hade på huvudet. Jag har aldrig lossat så mycket hår som jag gör just nu. Det är helt galet och stackars Mira har mitt hår överallt, i munnen, i händerna, i knävecken.

Det kanske får bli en peruk på bröllopet. I så fall vill jag ha en peruk som heter Candy. Det tror jag skulle bli väldigt stiligt.

Oceans apart

Jag hörde Right here waiting med Richard Marx under min och Miras morgonpromenad och slungades omedelbart tillbaka till mellanstadiedansens förlovade värld. Klädd i finaste kjolen och kanske en sned hästsvans fanns alltid en förväntan där. Att den finaste killen skulle upptäcka mig och bjuda upp mig till den här låten. Han skulle lukta gott och vi skulle dansa så bra tillsammans.

Jag blev aldrig upptäckt. Däremot var jag barndomsvän med en av de snyggaste killarna på skolan så honom kunde jag alltid bjuda upp och låtsas som om han såg på mig som annat än en syster. Det bästa var när jag lyckades lägga vantarna på en kille i samma veva som en danstävling utlystes. Hade vi (läs: jag) riktigt tur kunde det innebära tre låtar med samma kille.

Haha, det låter som om jag var värsta desperata tjejen. Och det kanske jag var...

Påsksmäll

Vi har haft bra dagar i norr och i kväll drar vi söderut igen. Enda smolket i bägaren var att VSB smittade ner nästan alla med magsjuka i Huset vid havet. Men jag och Mira klarade oss. Tur i oturen.

Nu är vi hos Svärföräldrarna och ska alldeles snart skicka iväg Mira på promenad med dem så att jag och E får sova en extra stund. Det är ju tydligen tänkt att jag ska orka vara uppe ganska sent i natt, så att Mira får sova i bilen. Jag som annars lägger mig vid 22. Vi har med oss tändstickor och sockerchocker.

Roomservice

I går var jag, Journalistinnan och Chloë på Det stora möbelvaruhuset i princip hela dagen. Miras rum är i full gång att inredas och det kommer att bli så himla fint! Det blir en vit fondvägg med silvermoln och så detaljer med en massa färg på i rummet. Det är ganska mycket orange men också rött, rosa och lila på kuddar, mattan, lampskärmen och överkastet. Åh, jag längtar tills vi fått rummet i ordning helt och hållet.

I morgon flyger jag och Mira (bara vi två, gulp!) till Huset vid havet och Lillan har påpassligt nog fått feber. Nåväl, lite resfeber ska man väl ha - tror jag.

Ser ni en förvirrad tjej i 30-års åldern (fast jag ser nog mer sliten ut än så) med ett barn på ena armen och skötväska, ryggsäck, barnvagn och bilbarnstol på den andra på Arlanda tidigt i morgon bitti kan ni väl komma fram och hälsa och kanske erbjuda lite handräckning!

Svullet hjärta

Jag sitter och funderar på blogginlägg och Mira försöker äta upp sin mjuka pekbok samtidigt som hon snackar hejvilt. En vanlig fredagsförmiddag i vår familj.

Det är två saker som får mitt hjärta att bli större än vanligt i dag.

Den första är när jag lägger en hand på henne under natten om hon låter lite orolig och hur jag då känner att hela hon slappnar av och så kommer den där lilla, lilla handen och stryker min arm.

Det andra är att i morse när hon hörde mig säga god morgon så log hon, utan att ens se mig.

Det är kärlek i luften i dag mina vänner!

Kalle Anka

Hm, jag tror att jag har gått och blivit plattfot.

Just min tur!

Sötnos

I dag var jag och Mira på vårdcentralen för första gången. Jag var lite orolig över att hon kanske hade öroninflammation för att hon har tagit sig åt öronen i ett par dagar, men jag behövde inte oroa mig. Hon har nog bara upptäckt att hon har ett par konstiga utväxter på huvudet.

Men jag måste säga att det verkar som om jag blivit rackarns söt över en natt. Tanter stannade och pratade med oss, kvinnan i kassan jollrade lite med mig och i väntrummet stannade stressade sköterskor till för att titta på mig.

Supesöt - det är jag det!