Kit Kat

Näe hörrni, det är dags för mig att ta en paus, ett uppehåll, från den här bloggen. Just nu blir det bara trista oinspirerade inlägg som inte gör mig ett dugg glad. Och det var ju därför jag började blogga, och fortsatte. För att det gjorde mig glad. Glad över att få skriva, glad över de kommentarer jag fick och glad när jag ibland kände att jag "fick till det". Nu har jag inte fått till det på länge.

Mitt liv och min vardag just nu består av Mira. Och det är inte fy skam. För det mesta är det toppen och ibland är det botten. Men det är mitt liv. Jag pallar inte att det enda jag kan skriva om är Mira. Även om jag älskar henne skulle jag vilja vara lite med spirituell än så. Samtidigt gör det mig lite sur att jag känner som jag känner. Jag diskuterade saken med Chloë häromdagen och hon satte det verkligen i perspektiv när hon påpekade att hon pratar mest om sitt jobb och jag pratar mest om Mira (mitt jobb). Skillnaden mellan oss är väl att hon inte känner sig dum när hon pratar om sitt jobb. Varför ska jag tycka att det är lite skämmigt att jag inte har så mycket annat att prata om just nu egentligen? Men det gör jag, litegrann.

Jag läste precis att en förälskelsefas generellt håller i sig i ett och ett halvt till två år. Jag har bloggat i ganska precis två år och varit väldigt förälskad i min blogg. Nu har jag en ny förälskelse, som förhoppningsvis kommer att hålla livet ut. Jag hoppas såklart att jag och min kära blogg hittar tillbaka till varandra, för det här har varit en alldeles utmärkt ventil för mig och alla mina knäppa och ibland enfaldiga tankar.

Tills vi gör det ska jag ägna mig till fullo åt det käraste jag har i den här världen, min lilla familj!

Vi ses där vi brukar ses, vänner!