söndag 6 mars 2011

Namngivningsceremoni

Nej, vi har fortfarande inget namn på Lillasyster. Och inte på grund av Mira utan E. Han har inte riktigt tagit det namn vi lottade fram till sig samtidigt som jag tycker att vi har ett bra namn i kombination med både vårt efternamn och Miras namn.

Och Mira som storasyster är en blandning av stolthet och skörhet. Hon har nära till tårarna hela tiden och däremellan daltar hon med Lillasyster och vill "kjama" och "bäja" hela tiden. Men hittills har nog det bästa med att få en lillasyster varit ståbrädan till vagnen. Lyckligare leende än det som Mira hade på sina läppar när hon åkte på den får man leta efter.

2 kommentarer:

Amanda sa...

å, finingen, finingarna!!

lillan mkt lik bebis-Mira, ja?

30-nånting sa...

Amanda, spitting image! Det är bara hårfästet som skiljer.