Jag blev påmind av Amanda om ett inlägg jag har tänkt skriva ett tag. Amanda skriver att det är kul att få en av varje, med hänvisning till personligheterna men de har ju de facto fått en pojke och en flicka. En av varje kön.
Jag tror att det är tabu att säga det här för "bara barnet är friskt" etc men jag och E blev uppriktigt besvikna när vi insåg att Molly var en tjej. För det första var jag helt övertygad om att det var en pöjk jag hade i magen och för det andra ville vi verkligen ha en av varje. (Typiska Svenssons va!?)
Första dagen på BB hajade jag till vid varje blöjbyte eftersom Molly inte hade snopp. Jag var fortfarande inställd i pojkläge.
Besvikelsen att just Molly inte var pojke lade sig snabbt och jag är otroligt glad att hon är hos oss. Men nog hade det varit kul med en pojke också. Kanske framför allt för att jag alltid sett mig som en pojkmamma. Jag tror att jag egentligen är för labil för att hantera tjejer.
Synd bara att vi är färdiga med babygörandet nu. Den där pojken får gå till någon annan i stället.
2 kommentarer:
Jag skulle gissa att jag får den pojken, jag som drömmer om en flicka! Just det där du beskriver om besvikelsen gör mig ännu mer övertygad om att jag på nästa ultraljud ska tjata tills vi ser vad det är. Jag tror att jag behöver lite tid på mig att ställa in mig, och det känns så onödigt att vara besviken över något så oviktigt när - som du skriver - allt är bra (vilket jag ju ber till högre makter jag inte tror på om att det ska vara när det är dags).
Sedan det där med att vara för labil för att hantera flickor - tja, du har ju inte hanterat DINA flickor så länge ännu. Du lär bli van, och de också! =) Själv har jag ju en pojke och kan intyga att jag skulle behöva vara lite stabilare rätt ofta...
Eva, konstigt nog var jag inte ett dugg nyfiken denna gång heller men jag tycker att ni ska kolla om det känns rätt för det kan nog vara skönt att veta. Speciellt om man verkligen hoppas på ett kön. Jag håller tummarna för att ni får en tjej!
Skicka en kommentar