Jag och Chloë var på konsert i går. Vi såg Erik Hassle och herregud vad den pojken kan sjunga. Han måste bara bli något stort, med sitt säregna utseende och underbara röst.
Det är något rörande med att gå på en konsert och se en artist som precis håller på att slå. Han var så glad över att alla var där, hela familjen och hans kompisgäng var samlade och han filmade publiken för det var första gången han spelade inför så många.
Det var nog inte den sista.
onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
Pensionärsben
Vi har haft besök hela helgen. Lantlollan, Engelsmannen och deras lilla Latisbebis bilade ner från norr och spenderade dagarna med oss. Det har varit jättemysigt att ha dem här.
De trista med besöket var att det verkar som om jag har blivit en sådan där pensionär som inte kan sitta lugnt utan måste pyssla med saker hela tiden. Städa undan, hålla efter, fixa mat. Huvvaligen.
Det svåra var att vi var rätt många som var här och åt på kvällarna så det kändes så skönt att städa undan på en gång. Med resultatet att jag blev precis som farmor. Farmor som sa åt alla andra att sitta och ta det lugnt, äta med andakt och själv sprang som en tätting mellan matsal och kök och förmodligen aldrig hann njuta av maten.
Den här veckan ska jag slappa.
De trista med besöket var att det verkar som om jag har blivit en sådan där pensionär som inte kan sitta lugnt utan måste pyssla med saker hela tiden. Städa undan, hålla efter, fixa mat. Huvvaligen.
Det svåra var att vi var rätt många som var här och åt på kvällarna så det kändes så skönt att städa undan på en gång. Med resultatet att jag blev precis som farmor. Farmor som sa åt alla andra att sitta och ta det lugnt, äta med andakt och själv sprang som en tätting mellan matsal och kök och förmodligen aldrig hann njuta av maten.
Den här veckan ska jag slappa.
torsdag 24 september 2009
Hat of the day
Lillan fick en ny mössa härom veckan. Sjukt söt, om jag får säga det själv. Både Lillan och mössan.
You're the inspiration
Jag har verkligen ingen inspiration i dag. Trist, eftersom i dag är sista dagen jag har på mig för att göra klart en skrivuppgift till skolan. Vi ska skriva en argumenterande text som är både för och emot samma ämne.
Nu slog det mig precis, jag kanske borde ha skrivit en för- och emotlista för att flytta norröver. Nej, det hade nog blivit lite för personligt. Men nu är det bara att bita ihop. För eller emot. För eller emot.
Nu slog det mig precis, jag kanske borde ha skrivit en för- och emotlista för att flytta norröver. Nej, det hade nog blivit lite för personligt. Men nu är det bara att bita ihop. För eller emot. För eller emot.
onsdag 23 september 2009
Aldrig nöjd
I går hade jag en mini-härdsmälta. Jag kanske ska börja med att berätta att jag var helt slut i går. Jättetrött!
Jag har börjat gå i radhustankar och nu har jag fått för mig att vi måste flytta på momangen. Lägenheten är för liten. I alla fall i mitt huvud. Dessutom fick jag för mig att vi måste flytta norröver och jag och E valde såklart att börja diskutera det. Vi fastnade i den där loopen "Jag kanske vill flytta, men inte nu", "Men NÄR tror du att du vill flytta?". Herregud, jag vet inte ens själv om jag vill flytta, men i går kändes det livsviktigt att komma till ett beslut.
Förutom den urtrista diskussionen gick jag omkring och tänkte på allt annat jobbigt som måste hända under hösten. Rensa upp i förrådet, söka jobb, gå in på Försäkringskassan för att ändra hur många dagar vi tar ut.
Nu när jag skriver det känner jag ju att det där är saker som kommer att gå ganska snabbt. Utom att söka jobb, det kommer att ta lite längre tid men samtidigt är det ju något som jag vill ska få ta tid. Jag har ju ställt in mig på drömjobbet. I går kändes allt det här som oöverstigliga hinder. Jag grät en skvätt och tyckte synd om mig själv innan jag somnade.
I dag går jag runt och är rätt så irriterad på mig själv. Varför kan jag inte bara vila i läget som det är en stund. Varför måste jag alltid vidare? Vi har det ju bra nu. Lägenheten är perfekt för oss tre, vi har äntligen gift oss och vi har kära vänner nära oss. Vad är det för fel på mig?
Jag har börjat gå i radhustankar och nu har jag fått för mig att vi måste flytta på momangen. Lägenheten är för liten. I alla fall i mitt huvud. Dessutom fick jag för mig att vi måste flytta norröver och jag och E valde såklart att börja diskutera det. Vi fastnade i den där loopen "Jag kanske vill flytta, men inte nu", "Men NÄR tror du att du vill flytta?". Herregud, jag vet inte ens själv om jag vill flytta, men i går kändes det livsviktigt att komma till ett beslut.
Förutom den urtrista diskussionen gick jag omkring och tänkte på allt annat jobbigt som måste hända under hösten. Rensa upp i förrådet, söka jobb, gå in på Försäkringskassan för att ändra hur många dagar vi tar ut.
Nu när jag skriver det känner jag ju att det där är saker som kommer att gå ganska snabbt. Utom att söka jobb, det kommer att ta lite längre tid men samtidigt är det ju något som jag vill ska få ta tid. Jag har ju ställt in mig på drömjobbet. I går kändes allt det här som oöverstigliga hinder. Jag grät en skvätt och tyckte synd om mig själv innan jag somnade.
I dag går jag runt och är rätt så irriterad på mig själv. Varför kan jag inte bara vila i läget som det är en stund. Varför måste jag alltid vidare? Vi har det ju bra nu. Lägenheten är perfekt för oss tre, vi har äntligen gift oss och vi har kära vänner nära oss. Vad är det för fel på mig?
tisdag 22 september 2009
The streets of London
Så. Nu är jag fattig igen och allt är som det ska vara. Ska gå till Öppna Förskolan i eftermiddag och snika till mig billigt fika. Förutom självvald fattigdom är livet ganska härligt!
måndag 21 september 2009
Gift på låtsas
Jag har svårt att koncentrera mig på tangenterna för jag blir så bländad av min blingade ring. Nu är alla stenar på plats, de var ju för få från början, och nu känner jag mig gift på riktigt. Och rik.
söndag 20 september 2009
Doktorat
Vi har varit i norr i helgen och firat cancerForskaren som nu har blivit cancerDoktor!
Det är helt otroligt vilket arbete som ligger bakom hans avhandling. Att han dessutom forskar på hjärntumörer gör inte saken sämre. En av festdeltagarna, vars bror gått bort i en hjärntumör, höll ett otroligt rörande tal om vikten av det arbete cancerDoktorn och hans kollegor gör.
cancerDoktorn själv riktigt strålade av lycka och han var så tacksam för att vi hade kommit för hans skull. Något som kändes så självklart för oss.
Däremot inser jag hur uruselt vi utnyttjat våra barnvaktstimmar de få gånger vi haft barnvakt. Varje gång har vi varit ute och festat och känt oss möra, bakis och skakis när vi mött Mira igen. Den här gången var nog den värsta, för mig i alla fall. Med 2 1/2 timmes sömn under bältet stapplade jag upp med Mira 06.10. Nästa gång vi har barnvakt får det bli en bio och lite god mat, en hel natts sömn och varför inte ett morgonligg? Eller vänta nu, det var ju den där 30-års festen vi skulle på ...
Det är helt otroligt vilket arbete som ligger bakom hans avhandling. Att han dessutom forskar på hjärntumörer gör inte saken sämre. En av festdeltagarna, vars bror gått bort i en hjärntumör, höll ett otroligt rörande tal om vikten av det arbete cancerDoktorn och hans kollegor gör.
cancerDoktorn själv riktigt strålade av lycka och han var så tacksam för att vi hade kommit för hans skull. Något som kändes så självklart för oss.
Däremot inser jag hur uruselt vi utnyttjat våra barnvaktstimmar de få gånger vi haft barnvakt. Varje gång har vi varit ute och festat och känt oss möra, bakis och skakis när vi mött Mira igen. Den här gången var nog den värsta, för mig i alla fall. Med 2 1/2 timmes sömn under bältet stapplade jag upp med Mira 06.10. Nästa gång vi har barnvakt får det bli en bio och lite god mat, en hel natts sömn och varför inte ett morgonligg? Eller vänta nu, det var ju den där 30-års festen vi skulle på ...
torsdag 17 september 2009
Aja baja
Är det någonting jag avskyr så är det att bli förmanad av okända människor. Det har hänt två gånger under ganska kort tid och har att göra med att jag blivit mamma. Innan dess tyckte nog de flesta att jag fick sköta mitt och de sitt. Men nu är det tydligen fritt fram att säga hur jag ska göra saker.
Först var det en mamma som kom fram till mig på ICA och sa att min vagn var värdelös, hon hade haft en likadan själv som gick sönder när hon skulle kliva av bussen och barnet hade flygit ur vagnen. Det skulle ju vara helt förskräckligt om något sådant hände. Men jag hade ändå svårt att ta hennes säkerhetsförmaningar på allvar när hennes unge satt i en bilbarnstol som balanserade på en syskonvagn modell äldre.
I dag på bussen var det en annan kvinna som sa åt mig att Mira inte får äta på nycklarna. Visst, de är nog inte särskilt fräscha men vagnen är mindre och mindre rolig att sitta i och jag tar till det som krävs för att vi ska ta oss de sista hållplatserna. Hon inledde dessutom med att Mira kan bli tungmetallförgiftad av nycklarna, fortsatte sedan med att nej, det kunde hon kanske inte men särskilt fräscha är de inte och slutklämmen var att jag väl inte ville att Mira skulle få svininfluensan(?).
Herregud vilken usel morsa jag är. Jag förgiftar mitt barn i en säkerhetsrisk till vagn. Stackar unge, hur ska hon klara sig här i livet.
Först var det en mamma som kom fram till mig på ICA och sa att min vagn var värdelös, hon hade haft en likadan själv som gick sönder när hon skulle kliva av bussen och barnet hade flygit ur vagnen. Det skulle ju vara helt förskräckligt om något sådant hände. Men jag hade ändå svårt att ta hennes säkerhetsförmaningar på allvar när hennes unge satt i en bilbarnstol som balanserade på en syskonvagn modell äldre.
I dag på bussen var det en annan kvinna som sa åt mig att Mira inte får äta på nycklarna. Visst, de är nog inte särskilt fräscha men vagnen är mindre och mindre rolig att sitta i och jag tar till det som krävs för att vi ska ta oss de sista hållplatserna. Hon inledde dessutom med att Mira kan bli tungmetallförgiftad av nycklarna, fortsatte sedan med att nej, det kunde hon kanske inte men särskilt fräscha är de inte och slutklämmen var att jag väl inte ville att Mira skulle få svininfluensan(?).
Herregud vilken usel morsa jag är. Jag förgiftar mitt barn i en säkerhetsrisk till vagn. Stackar unge, hur ska hon klara sig här i livet.
Crazy in love
I morgon blir vår lilla skrutt nio månader. Då har hon varit utanför magen lika länge som hon låg i magen. Det har gått så ofantligt snabbt och jag hänger faktiskt inte riktigt med. Men ute är hon i alla fall, det blir bara roligare och roligare att vara med henne, även om hennes temperament börjar visa sig mer och mer, och min kärlek till Mira växer för varje dag.
Ibland känns det som om jag ska krama ihjäl henne. Men det gör jag förstås inte.
onsdag 16 september 2009
Skendräktig
Jag tror att jag har blivit skengravid. Det har dykt upp en del gravida i bekantskapskretsen och på något sätt har min kropp börjat tro att den också är gravid. Vilket den definitivt inte är.
Men enorm trötthet och "mensvärk" är jättekul att gå omkring med. Verkligen.
Men enorm trötthet och "mensvärk" är jättekul att gå omkring med. Verkligen.
tisdag 15 september 2009
Nobody puts baby in a corner
Nu är han död. Trist. Jag har nog inte varit så kär i en rollfigur som jag var i Johnny. Och jag har aldrig fått ligga efter ett dansande förspel.
måndag 14 september 2009
Bäng
I går när jag kom hem från skärgården skulle jag bada Mira. Hon satt och plaskade lika glatt som vanligt och jag stod och vek handdukar.
Helt plötsligt hörde jag det där dova ljudet som betyder att hud träffar något hårt. Jag tittar mot Mira och ser att hon ligger dubbelvikt över badbaljans kant. Med huvudet tryckt mot golvbrunnen och lillrumpan i vädret.
Jag lyfte upp henne och då kom gråten. Hon var lite röd i pannan, men gråten gick över så fort hon fick sätta sig i baljan igen så fallet var inte så hårt. Men det tog en lång stund för mitt hjärta att sakta ner.
Hur ska man stå ut med att de gör illa sig på riktigt, de små?
Helt plötsligt hörde jag det där dova ljudet som betyder att hud träffar något hårt. Jag tittar mot Mira och ser att hon ligger dubbelvikt över badbaljans kant. Med huvudet tryckt mot golvbrunnen och lillrumpan i vädret.
Jag lyfte upp henne och då kom gråten. Hon var lite röd i pannan, men gråten gick över så fort hon fick sätta sig i baljan igen så fallet var inte så hårt. Men det tog en lång stund för mitt hjärta att sakta ner.
Hur ska man stå ut med att de gör illa sig på riktigt, de små?
söndag 13 september 2009
Sista sommaren
Jag och mina kära vänner är ute i skärgården och har haft en otroligt mysig helg. Lite spa, lite vin och mycket mat och prat. Helt underbart.
torsdag 10 september 2009
Honungsmåne
Vi har redan börjat titta på bröllopsresor. Ursprungligen var tanken att vi skulle ta en lyxweekend till New York, utan Mira. Men både jag och E kände att vi vill åka med henne till ett varmt ställe där hon kan bada mest hela dagarna. Hon ä l s k a r att bada!
Nu har jag börjat spana lite och herregud min skapare vad dyrt det är att åka på charterresa. När vi tittar på lite familjevänligare alternativ kommer vi lätt upp i 20 papp, för EN vecka. Helt galet. Det funkar inte för oss.
Nu måste jag hitta någon som vill hyra ut en lämplig lägenhet till lämpligt pris till en liten familj som vill se lite mer av världen. Låter enkelt va!?
Nu har jag börjat spana lite och herregud min skapare vad dyrt det är att åka på charterresa. När vi tittar på lite familjevänligare alternativ kommer vi lätt upp i 20 papp, för EN vecka. Helt galet. Det funkar inte för oss.
Nu måste jag hitta någon som vill hyra ut en lämplig lägenhet till lämpligt pris till en liten familj som vill se lite mer av världen. Låter enkelt va!?
söndag 6 september 2009
Sharing is caring
I går var det fotboll. En viktig match om jag fattade det rätt.
Själv låg jag inne i sovrummet och låtsades att jag pluggade lite samtidigt som min man (när ska det kännas naturligt att skriva och säga?) och två av hans kompisar satt och vrålade framför tv:n. Samtidigt blev jag varm i hjärtat när E, glad som en hundvalp, kom springande efter att slutsignalen gått för att berätta om matchen och hur tur Sverige hade som vann.
Det är väl ändå kärlek, tänkte jag. Den där impulsen att vilja dela segeryran med mig, trots mitt bristande engagemang.
Själv låg jag inne i sovrummet och låtsades att jag pluggade lite samtidigt som min man (när ska det kännas naturligt att skriva och säga?) och två av hans kompisar satt och vrålade framför tv:n. Samtidigt blev jag varm i hjärtat när E, glad som en hundvalp, kom springande efter att slutsignalen gått för att berätta om matchen och hur tur Sverige hade som vann.
Det är väl ändå kärlek, tänkte jag. Den där impulsen att vilja dela segeryran med mig, trots mitt bristande engagemang.
lördag 5 september 2009
torsdag 3 september 2009
Tackkort
Lördagen för snart två veckor sedan skickade vi våra tackkort till alla som var på vårt bröllop. Måndagen därpå damp kortet ner i den lilla byn i norr där både Lantlollan och mina föräldrar bor.
I går landade kortet på Chloës hallmatta. Vart hon bor?
Tja, ungefär fem kvarter härifrån. Snyggt jobbat, Posten.
I går landade kortet på Chloës hallmatta. Vart hon bor?
Tja, ungefär fem kvarter härifrån. Snyggt jobbat, Posten.
tisdag 1 september 2009
John
Iconic klarade ett av de svåraste proven av alla. Gråttestet.
Känns bisarrt att skriva något sådant i skuggan av det jag läste. För det var fruktansvärt. Är fruktansvärt. Jag varken kan eller vill sätta mig in i de föräldrarnas situation.
Jag måste gå in snusa lite på Mira nu och vara lycklig över att vi har varandra!
Känns bisarrt att skriva något sådant i skuggan av det jag läste. För det var fruktansvärt. Är fruktansvärt. Jag varken kan eller vill sätta mig in i de föräldrarnas situation.
Jag måste gå in snusa lite på Mira nu och vara lycklig över att vi har varandra!
Kupan
En sak såg jag faktiskt fram emot med amningen. Något mindre bröst.
Min storlek innan amning var 75D. Ingen gigantisk storlek, men eftersom mina bröst är lite "vindögda" var jag tvungen att köpa svindyra BH:ar för att det överhuvudtaget skulle se bra ut. Visst, jag förstod att brösten skulle bli lite slappare, men jag tänkte att jag kanske skulle kunna landa i en C-kupa och hitta snygga grejer på H&M och Lindex.
Nu har jag slutat amma.
Hej, 75E!
Min storlek innan amning var 75D. Ingen gigantisk storlek, men eftersom mina bröst är lite "vindögda" var jag tvungen att köpa svindyra BH:ar för att det överhuvudtaget skulle se bra ut. Visst, jag förstod att brösten skulle bli lite slappare, men jag tänkte att jag kanske skulle kunna landa i en C-kupa och hitta snygga grejer på H&M och Lindex.
Nu har jag slutat amma.
Hej, 75E!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
