Sharing is caring

I går var det fotboll. En viktig match om jag fattade det rätt.

Själv låg jag inne i sovrummet och låtsades att jag pluggade lite samtidigt som min man (när ska det kännas naturligt att skriva och säga?) och två av hans kompisar satt och vrålade framför tv:n. Samtidigt blev jag varm i hjärtat när E, glad som en hundvalp, kom springande efter att slutsignalen gått för att berätta om matchen och hur tur Sverige hade som vann.

Det är väl ändå kärlek, tänkte jag. Den där impulsen att vilja dela segeryran med mig, trots mitt bristande engagemang.