E har åkt iväg på tv-spelskväll och jag borde plugga och söka jobb. Istället sitter jag och driver mig själv till vansinne med tankar på choklad. Jag vill ha!
Min längtan är så stark så att jag till och med närde en förhoppning om att E skulle inse exakt hur chokladsugen jag är och åka och handla choklad till mig innan han åkte iväg. De första fem minutrarna efter att han stängt ytterdörren satt jag som på nålar och lyssnade efter hans steg. Jag tänkte att det hade ju varit ett ypperligt sätt för E att visa hur mycket han tycker om mig.
Men ingen E. Ingen choklad. Bara jag och mitt vansinne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar