Kan inte någon bara ge mig ett jobb, snälla. Jag pallar inte det här!
Haha, jag kanske ska skriva det i min nästa ansökan. Ingen uthållighet och ger upp vid minsta motgång. Då får jag säkert någon på kroken. (Fast jag har faktiskt skickat en ansökan i dag.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Precis, underteckna nästa ansökan med "Svar till Desperat" ;-)
Jag hade en pojkvän en gång som fick frågan på en intervju om vad som motiverade honom i arbetet och han svarade (på fullt allvar) "en blandning av prestationsångest och dåligt samvete". Han fick jobbet.
Kämpa på! Det kan lossna snabbare än du tror :-) Kram!
Hm, det var ju mycket sunkigt. Då behöver du verkligen en öl ikväll med mig.
Det är rätt så surt det där, fattar företagen inte vad de går miste om? Den frågan har jag ställt mig flera gånger. Man vill nästan slå dem i huvudet med en plastklubba och stå som Sverker Olofsson. "Är det såhär det ska va? Är det det? Va? Va? Är det såhär jag ska ha det?"
Äsch, jo, det känns inget bra alls jag vet, men egentlign är det ju en win-win situation? Jag menar, om dom iinte "ser" sig/din potential så vill du ju inte jobba där ändå?
Det FIXAR sig.
Haha Stycket, det där ska jag komma ihåg.
Hieronymus, en öl? Ja tack! :)
Amanda, ja det är så jag måste tänka. Hur skulle det annars kännas. Men jag m å s t e ju ha ett jobb under våren så det finns inget annat alternativ än att fortsätta söka och försöka utnyttja alla kontakter jag har.
Jag förstår och känner igen mig i din frustration. Jag har sökt jobb sedan i februari, blev färdigutbildad i juni och har fortfarande bara mitt extrajobb att förlita mig på.
Det är tungt, träligt och trögt, om du frågar mig.
Linnea, jag förstår dig helt och fullt. Jag är ju inte ens i närheten av den tid du har lagt ner på jobbsökeri hittills. Jag håller tummarna för dig.
Tack, och jag för dig.
Skicka en kommentar