torsdag 19 november 2009

Never let it go

Nu börjar det. Jag börjar bli en sådan där morsa som senare i livet kommer att skylla mitt förfall på mitt första barn. Efter min amningshybris, där jag har trott att jag kan äta precis vad som helst utan att gå upp i vikt, och efter att mina långpromenader minskat drastiskt har jag lyckats gå upp en hel del på bara någon månad. Jag fick andnöd när jag vägde mig i går. Jag har inte fattat hur snabbt det har gått.

Men jag vägrar. Jag vill vara en pigg och glad mamma till Mira och hon ska definitivt inte få skulden för att jag är för lat för att orka ändra på saker och ting.

I natt när jag inte kunde sova låg jag och peppade mig själv. Nu ska det ätas mat och frukt, inget kvällsfika, definitivt inga chips och inget godis. Jag tänker att blir jag bjuden på fika hos någon måste jag försöka hålla mitt moffande nere och så tänker jag satsa på att träna en kvart "varje dag". Jag siktar på att börja med två gånger i veckan minst, för att inte bli less innan jag har börjat.

Operation Pigg mamma till Mira har inletts. Det känns mycket bra.

5 kommentarer:

ak sa...

Pepp pepp för min del också, som drabbats av samma åkomma! Men nu blir det frukt och cocktailtomater som godis i åtminstone två veckor framåt. Med hopp om lite energi och diverse andra fördelar. Pepp pepp på oss båda!

Amanda sa...

Word!
Håller helt med. Det känns mossigt att skylla sitt förfall på ongarna.
Jag försöker köra halvduktiga veckor och gottiga helger.

30-nånting sa...

ak, nu jädrar kör vi!

Amanda, eller hur? Det ska inte Mira behöva höra. Jag tycker ditt upplägg låter toppen och jag måste bara få ner sockerberoendet en aning så kan jag nog också komma in i det.

Emelie sa...

Oj vad man känner igen sig. Nu jäklar tar vi tag i detta.

30-nånting sa...

Det gör vi definitivt, Emelie. Och lycka till med ditt plastprojekt också.