Jag känner mig inte direkt som världens bästa morsa när jag sitter på nedervåningen hos Lantlollan och dricker vin och pratar om hur osannolikt det vore att Mira trillar ur sängen med tanke på hur jag bäddat med kuddar runt henne. I samma andetag hör jag en duns och ett skrik. E hittade henne cirka två meter ifrån dubbelsängen vi lämnade henne i.
Men jag känner mig ganska bra när Mira ser mig tvärsöver ett rum med en massa människor i, hon spricker upp i ett leende, pekar på mig och säger "Dä". (Mamma verkar hon ha glömt bort hur man säger. Däremot är allt pappa. Morfar, mormor, farmor, farfar, lampan och ibland till och med hennes pappa.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Frida har i skrivande stund övergett sitt första ord "Pappa" för "Mamma-ma-ma-ma". Detta pga hon vet att den där personen "Mamma" brukar ge henne mer mat när vi sitter vid matbordet...
Min bokblogg lever förresten igen. Hurra!
Hahaha, de lär sig snabbt hur de ska få det de vill ha.
Skicka en kommentar