I morgon ska jag på en tredje intervju för ett jobb. Ett jobb jag inte vet om jag är alldeles för överkvalificerad för. Samtidigt som jag tänker att det är ju ett jobb (fast jag lovade mig själv att jag skulle sluta tänka så inför denna jobbsöksomgång). Plus att jag har varit världens sämsta arbetssökande och knappt sökt ett enda jobb (inte konstigt att anbuden inte haglar).
Samtidigt orkar jag inte oroa mig just nu. Livet lunkar på, inget särskilt händer förutom det faktum att min farfar nog sjunger på sista versen (vilket är otroligt sorgligt, men han är ändå 97 år) och Mira är helt fantastisk och driver mig till vansinne - samtidigt.
Så, nu hoppar jag över parenteserna och fokuserar på morgondagen. Det löser sig ... väl!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar