Babyfishmouth

Jag vet inte om det bara är jag som upplever detta, men herregud vilken skillnad det är på män med invandrarbakgrund och svenska män när det kommer till Mira. Män med invandrarbakgrund vinkar, pratar med henne och frågar mig vad hon heter och hur gammal hon är. Har de barn själva berättar de om sina barn. Mycket sympatiskt och trevligt.

Svenska män tittar bort, i alla fall de i livet runt de trettio. Hur Mira än försöker charma den väljer de att helt ignorera hennes existens. Visst, alla är inte så förtjusta i barn och det respekterar jag. Men det kan väl ändå inte vara så att alla svenska män vi möter i kollektivtrafiken inte är förtjusta i barn? Och att alla män med invandrarbakgrund äääälskar barn?

Är det vårt vanliga svenska dilemma. Att vi inte vill göra bort oss offentligt och därför inte vågar titta på ett barn som försöker få kontakt med oss för då riskerar vi att prata med bebisröst?

Jag tycker att lite märkligt faktiskt.