fredag 11 december 2009

Leverpöl

I dag åker E till Liverpool för att se på fotboll och dricka öl hela helgen. Det är han verkligen värd.

Jag och Mira ska ha en tjejhelg. Ikväll blir det bara hon och jag. I morgon kommer Chloë och Förskollärarinnan hit på middag och på söndag, självaste lucia, ska jag ha avslutning i skolan så Chloë och Snuggles kommer hit och tar hand om Mira.

Jag har känt mig oerhört trött på senare tid. Och godissugen. Inget konstigt i och för sig men när jag försöker analysera mig själv inser jag att jag nog varit rätt så stressad under hösten. Framför allt nu i slutet. Skolan har varit rolig men det hade nog varit bra att ha enbart den att fokusera på istället för jobbsökeri också. Det här med jobb har varit en inre stress jag burit på sedan hösten kom. Jag har inte gjort många knop på den fronten, men tankarna har hela tiden varit där och för mig är det tankar som gör mig stressad. När jag väl tar itu med saker brukar det bara rulla på och lösa sig och stressen försvinner.

Jag har till och med varit inne på att försöka bli på smällen igen för att slippa ta itu med det här med jobb på riktigt. Fast jag inser själv att det inte är något bra skäl för att sätta ett till barn till världen. Även om vi gärna vill ha ett till barn någon gång. Min tanke nu är i alla fall att när vi får vårt andra barn (förhoppningsvis får vi det någon gång) så har jag ett jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten. Nu siktar jag på det.

På jobbfronten har det varit trögt och segt. Men i går kom jag i kontakt med den första chef jag hade här i Hufvudstaden och hon hade ett jobb som hon trodde skulle kunna passa mig. Nu väntar jag på att utbildningschefen ska höra av sig till mig så att vi förhoppningsvis kan träffas under nästa vecka. De vill helst inte gå ut med annons så mitt läge känns ganska fördelaktigt. Men den här gången ska jag icket ta ut något i förskott. Fast ni får gärna hålla tummarna ändå...

2 kommentarer:

Josefin sa...

Hoppas du får jobbet! Skönt att slippa tänka på det under jul!

30-nånting sa...

Tack Josefin, ja det vore ju drömmen.