Tidvridning

Jag har aldrig varit med om att tiden varit så vriden som den är nu. Det är drygt två veckor sedan som jag fick veta att jag har bröstcancer. Det känns som två månader sedan. Minst.

Samtidigt känns det som om det bara svischade till så var det dags för operation. 

Det känns lite som när jag var tonåring. En dag kunde kännas som en vecka och tvärtom. Jag tror att det är för att jag känt så mycket. Jag har varit glad och skrattat mycket och samtidigt, de gånger jag varit ledsen, har jag varit så otroligt ledsen. Högt och lågt. Ljust och mörkt.  

Jag är glad att jag inte är tonåring längre...