Nyss hörde jag en mormor ondgöra sig över sin dotter, inför sitt sjuåriga barnbarn. "Hon har ingen karaktär. Hör av sig i sista minuten med flit, det vet både du och jag." Och så där höll det på.
Jag skulle bli fullkomligt tokig om jag visste att min mamma pratade så där om mig inför mina barn. Jag är inte på något sätt perfekt, jag är väl medveten om min anala inställning till tider och mitt labila humör. Men jag behöver sannerligen inte hjälp med att underblåsa sådana tankar hos mina barn. Tids nog kommer de ändå att se mig som jag är och förhoppningsvis uppskatta mina goda sidor och göra narr av de dåliga...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar