tisdag 31 januari 2012

En annan verklighet

Mira har en dagiskompis, tillika granne, som är jämnårig med henne och jag tycker att den där tjejen ser så otroligt menlös ut. Hemsk människa jag är va!? Hon säger aldrig någonting och jag har banne mig aldrig sett henne skratta.

I går, när flickans pappa hämtade henne samtidigt som jag hämtade Mira, stank det sprit i omklädningsrummet. Pappan pratade med en jättelöjlig röst och Miras dagiskompis bara satt där och tittade. Som vanligt.

Jag vet inte om han hade druckit i går på dagen eller om han hade festat till det rejält på söndagkvällen. Men min magkänsla sa mig att han faktiskt var onykter i går. Otroligt obehagligt. Och vad gör man? Jag hade god lust att faktiskt säga något till Mira om att det luktade i rummet...men jag fegade ur. Om det händer igen måste jag göra något, men vad?

5 kommentarer:

suziluz sa...

Det här måste jag kommentera. Först och främst tycker jag att du ska prata med dagispersonalen om det. Säg som det var och att du blev bekymrad. Fråga om de inte kan ha lite extrakoll på den här tjejen och hennes föräldrar.
För vet du vad, jag önskar att någon hade gjort det för mig. Det är inte föräldrarna som behöver skydd, om de har problem. De behöver hjälp, och barnen behöver definitivt hjälp. Att vara en blek liten tjej som inte skrattar så mycket tar många år att komma loss ifrån, om ingen ser det.

Sarah sa...

svår situation men gör nått! jag håller med suziluz, prata med personalen och be dom hålla ett öga. Ringa soc är väl lite magstarkt, men barnet kanske far riktigt illa ut hemma, vem vet.

Veronica sa...

Jag tycker också att du i första hand ska prata med personalen men eftersom de har tystnadsplikt kommer du sannolikt inte få någon bekräftelse på att insatser görs om det är befogat.
Prata med personalen och försök hålla lite extra koll. Om du ser flera tecken så ring soc men säg inte vad du heter. Då blir det en anonym anmälan. Säg vad du sett och berätta om din känsla vad gäller flickan.
Det är väldigt ofta så att barn som ger en obehagskänsla har varit med om saker eller far illa på något sätt.

30-nånting sa...

Ni har rätt!!! Tack hörrni. Det är så himla svårt när det bara har hänt en gång och det inte finns något att gå på annat än min näsa... Det är så lätt att bortförklara och rationalisera för sig själv. Och självklart är det barnen som ska skyddas - för jag vill hemskt gärna se den där lilla flickan skratta.

Sarah sa...

jag håller med, det är alltid svårt för man är uppfostrad till att inte lägga sig i andras affärer, men ibland ska man bara göra det! Speciellt när det handlar om någons liv! Bra jobbat! :)