Så himla kul att läsa. Erika är tre år äldre än jag och det är ju evigheters evigheter när man är liten. Jag menar, hon gick ju i skolan och var jättestor, mogen och världsvan medan jag bara var en liten gvadd.
Erika lärde mig att skriva kärleksbrev (som min mamma slängde innan de hann skickas) och berättade för mig att min blivande lärare kallades för Bombade Beirut. Och hon älskade musik så där fick jag verkligen lära mig ett och annat.
Jag älskade att vara hos min dagmamma. Jag minns egentligen inte så mycket, annat än att vi lade miljoners miljoner pärlplattor och jag och min kompis Jenny gjorde massvis av exemplar av en bok, Tigge Tagge Igelkott. Säkerligen en storsäljare.
Ingen annanstans var fläskkorv och potatismos så gott som hos min dagmamma. Där lärde jag mig att man äter maten först och dricker sedan. Och så glömmer jag aldrig hennes devis "Ketchup är ingen sås, det är en krydda."
Men det bästa av allt är att jag fick VIP-tillträde till Erikas rum. Det är nog enda gången i mitt liv jag haft någon typ av VIP-ställning. Egentligen var hennes rum off limits för oss dagbarn. Dörren var alltid stängd. Ni kanske undrar varför det var så speciellt men om jag berättar att det, under hennes säng, fanns en stor låda full med Serie-Starlet kanske ni förstår. Jag hade, och har, ett ganska stort behov av att få vara för mig själv ibland. Tänk er lyckan när man kan smita in i ett rum, dit ingen annan får komma in, och läsa av hjärtats lust.
Just nu känns det som en utopi kan jag meddela.
2 kommentarer:
men åh! vad fint! men vad dumt att du inte fick skicka kärleksbreven. det jag minns mest av din mamma var att hon kunde teckenspråk och lärde mig hur man säger Gudrun plus att hon inte tyckte om att min mamma hade vitlök i köttfärssåsen :) din pappa är fortfarande på affisch i lekrummet i Hörnefors (som alltså också fortfarande finns kvar!)
Haha, ja du ser. Vitlök i köttfärssåsen - det har jag hela tiden. Det har min käre far lärt mig. Man kan säga som så att min kära mor är lite rädd för att prova "nytt".
Skicka en kommentar