Här på bloggen är jag nog väldigt mycket ett mammadjur nuförtiden. Av en ganska enkel anledning. Jag har inte så mycket att skriva om tycker jag. Fast inne i huvudet ser det annorlunda ut.
Jag minns innan Mira föddes. Jag hade så otroligt mycket tankar om hur jag skulle bli som mamma och hur ingenting skulle förändras minnsann. Jag hade rätt mycket krav på mig själv och det var jädrigt jobbigt att leva upp till dem när Mira väl föddes. Jag inser nu, två år efteråt, hur mycket jag ändå har förändrats. Hur mina prioriteringar har förändrats och förskjutits och hur naturligt det känns.
Men jag är glad att det har skett så gradvis för hade det hänt över en natt hade jag nog fått panik. Om jag minns rätt drog jag på tjejmiddag (utan Mira) när hon var tre veckor och jag gick till öppna förskolan första gången när Mira var sex veckor för att jag behövde det. Tur som var träffade jag världens härligaste kompis där som inte bara ville snacka barn och hon underlättade verkligen min första tid som mamma. Jag hade ett stort behov av att känna mig som mig själv, trots att jag hade blivit mamma, och det har jag fortfarande. Även om det inte alltid märks här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar