Miraskrutt har varit extremt mammig under hösten och det känns som om det bara blir värre och värre.
Jag skulle förstå det om det var så att jag faktiskt spenderade mer tid med henne, men E spenderar precis lika mycket tid med henne som jag gör.
Nu börjar jag tro att Mira anar ugglor i mossen. Hon känner på sig att det är något på gång och försöker hålla mig kvar hos henne. Kan det vara så?
Och Turbo i magen reagerar aldrig så mycket som när Mira sjunger, skrattar eller gråter. Turbo förresten, verkar vara en bebis som aldrig sover. Oavsett vilken tid på dygnet jag vaknar till så känner jag en buff. Turbo kan nog bli en tuff match för oss som tror att alla bebisar vill sova 12 timmar per natt precis som Mira gjorde från 4 månaders ålder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha
Det blir en spännande match :-)
När kommer Turbo?
//Emm
ååå
samma här
SAMMA HÄR
Frankie blir helt till sig när h*n hör Felix! Jag tror den lilla röstens frekvens skär igenom alla lager bra. Fint att dom redan har en slags relatiooon ju.
(och ja, mer gosig/mammig, även med dagispersonalen - kan det ha att göra med att jag typ aldrig kan bära klumpen just nu?)
Emm, Turbo är beräknad till slutet av februari. Hur är det för dig?
Amanda, ja så kanske det är. Jag får inte heller bära så mycket för då känns det som om kroppen gått genom ett tröskverk.
Skicka en kommentar