Som när hon lappar till oss i ansiktet, hon tar i allt vad hon kan, och gapflabbar när vi blir arga. Vi har hittills inte hittat en taktik som funkar fullt ut, alla mina Supernannyambitioner flyger ut genom fönstret och jag blir så sjukt förbannad på skrutt.
Sedan grinar hon inte när hon slår sig. Framför allt inte när hon blir rädd samtidigt. Då blir hon liksom lite förstenad. Hennes förskollärare råkade klämma henne i dörren (en sådan med skyddande gummilist i och för sig) och Mira satt helt fast. Fröken blev helt chockad men när hon frågade Mira om det gjorde ont sa skrutt "Näe".
Borde vi vara oroliga är frågan...och vilket är i så fall nästa steg i denna utveckling?
6 kommentarer:
Dilemmat känns igen. Frida är lite onda dockan ibland. När hon, kalkylerat, drar en tesked så hårt hon kan över mina fingrar och ler lagom elakt. Och inte rör EN endaste min när jag skäller på henne efteråt. Hmm.
De kan vara mycket dryga till sättet, de kära barnen :)
Eller hur Martin, och ändå sitter man där på kvällen och pratar om hur söta de är...
Japp, japp, japp.
GAPSKRATTAR åt värsta utskällningen.
Duktig med fysisk smärta.
Psykisk smärta däremot ... uj uj uj.
P.S: Drar även gärna till med tre dumheter på raken EFTER tillsägelse för nåt annat också. Som att det liksom är VÄRT det; "Jag har ju redan fått skäll".
Amanda, skönt att höra på ett vridet sätt.
Miras nya grej den senaste veckan är att "straffa" sig själv genom att lappa till sig själv efter hon lappat till mig. Herregud vad har vi gjort med ongen!?
ah, yes, the lovely self harm behaviour.
har vi dragits med lääänge.
börjar bli bättre.
det var svårt att veta om man skulle skälla som f-n över det eller ignorera det så det blev en blandning och sen växte det bort.
Vi kör nog också en blandning - men det ser lite läskigt ut. Jag skulle önska att hon tog ut sina aggressioner på något annat än oss/sig själv. Men förhoppningsvis växer det bort för lillan också!
Skicka en kommentar