Till den det berör

Mitt tjejgäng är ett gäng som hållit ihop i samma konstellation, med ett par justeringar, i snart 20 år. Ganska ovanligt för ett tjejgäng verkar det som. Vi kan varandra utan och innan på många sätt och det att vi hållit ihop sedan högstadiet ger oss en väldig grundtrygghet i vår relation. Vi vet var vi har varandra.

Med det sagt så vet jag inte om jag hade blivit kompis med alla om vi hade mötts i dag. Vi är alla väldigt olika men det är också den dynamiken som fortfarande gör det så roligt när vi ses.

Under de här åren blir det så att jag ibland tappar kontakten med någon av tjejerna. Helt plötsligt är det något som inte riktigt stämmer. Som skaver. Vi blir båda irriterade på varandra och umgänget går inte lika lätt. Så är det. Inte så konstigt egentligen, men tidigare när det hände blev jag väldigt stressad av det och försökte forcera fram någon sorts slut på skavet.

Det gör jag inte längre. Nu vet jag att det vi delar, jag och mina närmsta vänner, det rubbas inte så lätt. Vi tycker och tänker olika, ibland funkar jag bättre med vissa och ibland bättre med andra. Men det spelar ingen roll. Vi finns där för varandra om det skulle knipa och det kan jag alltid lita på.

Alla mina tjejer är vänner som jag värdesätter väldigt högt och jag skulle känna mig halv utan någon av dem.