Skönheten i betraktarens öga

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det är mycket nu.

Mycket på jobbet, men kul. Jag hoppas bara jag hinner pusta ut lite innan semestern.

Vi har börjat planera för hösten då vi faktiskt ska vara heltidsarbetande småbarnsföräldrar som på något sätt inte ska ha vår dotter på dagis mer än 7 timmar i sträck.

Dessutom har jag börjat leka, nej umgås väldigt intimt, med tanken på att vi ska flytta norrut. Till våra familjer. Detta när jag trivs toppenbra på jobbet! Märkligt kan hända, men jag kan se många fördelar med att flytta närmare en massa härliga barnvakter och roliga kusiner till Mira. Samtidigt har vi ju de flesta av våra vänner här, de börjar också få barn och jag är rädd för att jag förmodligen idealiserar min bild av hur det är att bo däruppe. Men jag kan bara inte släppa den tanken.

Nåväl, det visar sig sinom tid. Jag blir bara så otålig när sådana här tankar poppar upp. Jag vill lösa problemet, ställa saker till rätta, planera, strukturera och genomföra.

Sa jag att jag släppt "proschäktan" hemma? Inte så värst, va!?