It's such a perfect day

Jag och Mira har pappa-fritt hela helgen och hittills har vi haft det väldigt mysigt.

Vi sov ganska länge, åt frukost länge och var ute och lekte en stund innan lunch. Nu sover Mira och under tiden har jag hunnit börja med köttgrytan vi ska äta i kväll. Den ska få puttra länge har jag tänkt. Jag har också bakat ut bullar så att Mira kan få pensla dem och vara med när de gräddas (och äta en sedan såklart) och så har jag kört igång tvättmaskinen.

Det är något med tvättmaskinens surrande och brummande som får allt att kännas så hemtrevligt. Antagligen tvättades det mycket hemma hos oss när jag växte upp för jag känner mig verkligen trygg med det ljudet.

Mira är på toppenhumör just nu. Så var inte fallet för ett par veckor sedan. Då var hon så arg så arg på mig och E. Tills vi insåg att det var tid hon behövde. Tid med oss. Så förra helgen hade vi en helg bara vi. Vi hade inga måsten, inga tider att passa och som genom ett trollslag förändrades också hennes humör. Hej dåligt samvete!

Nu är hon vanligt arg. Någon gång per dag. Och jag är arg tillbaka någon gång per dag. Som det ska vara tror jag.

Nu ska vi bara få styr på det här med att somna själv i stor säng som man kan hoppa i och ur hur som helst. Sedan är vi på hugget igen känner jag.