I kväll ringde jag min pappa och bölade för att jag inte har någon ork att ta läggningsfajten med Mira längre. Jag är trött och urlakad och jag orkar inte hålla på i en och en halv timme när allt jag vill göra är att lägga mig i soffan en stund och bara vara. Sedan vi bytte till stor säng (resårbotten som står på golvet) har vår lättlagda lilla tjej blivit som förbytt. Hon gör allt för att hålla sig vaken. Hon ruskar på hela kroppen, hon skakar på huvudet, hon gör hoppsasteg och vevar med armarna för att hålla igång. Och i kväll orkade jag bara inte mer. Det slutade med gråt och tandagnisslan, det förra från Miras håll och det senare från mitt, innan hon slutligen gav efter för sömnen som hela tiden hade lurat i hennes ögonvrå. Hur ska vi göra för att få bukt med läggningarna igen? Just nu vill jag att någon ska presentera värsta bästa lösningen som tar max en vecka att få igenom. Någon? Vem som helst?
I fredags bölade jag när min chef sa att det inte funkade så bra, vårt upplägg med hämtningar och lämningar och jag såg framför mig hur jag skulle tvingas in i deltid jag inte ville ha och slutligen tvingas söka ett nytt jobb. Jag bölade helt oproportioneligt mycket och såg nog ut som om världens undergång hade kommit. Men bara ett par timmar senare ringde min chef och sa att det var okej att göra som vi gjort hittills så allt bölande kändes väldigt...ovärt.
Hur som helst, allt detta bölande är ett tydligt tecken på att jag är rätt så slut just nu. Jag kan se en ljusning i november, men fatta vad långt borta november känns just nu. Speciellt när man är trött. Allt känns katastrofalt jobbigt när man är trött. Och trött är precis vad jag är...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ni har alltså bytt till stor-tjej-säng? Den hon ska ha tills hon typ flyttar hemifrån?
Har tyvärr ingen erfarenhet där, F ligger i Fs gamla bauta-spjälis och kommer nog att göra det i typ ett år till.
Men det kompisar har sagt är att det alltid blir lite trauma med ny säng och att vi absolut inte ska köpa 'stor' säng precis när nya bebisen kommer = dubbeltrauma.
Kan det vara så att övergångsperioden kommer att verka kortare än ni upplever det nu, i backspegeln? Kan man förhandla med Miraskrutt så hon ligger still och låter tröttheten komma (typ stickers på en tabell, ligger du fint får du en, får du fem blir det liten present?).
Men alltså det är ju en konst att lära sig koppla av själv. Här kör vi med 'godhjärtat ointresse' och tar inga sömnfajter, han kan gärna stå där och hoppa och dunka och komma in i panik i två timmar vad mig anbelangar (kan bli max en timma då och då), men det är ju lätt att säga när han inte kan ta sig ut.
Amanda, yes - stor-tjej säng är vad det är. Och vi körde på med "godhjärtat ointresse" i spjälisen. Och jag skulle gärna göra det om hon bara stannade på sitt rum. Då skulle hon gärna få lalla på en stund, plocka med lite grejer och titta i lite böcker. Men hon skuttar glatt upp och springer ut i vardagsrummet max 30 sekunder efter att vi har lämnat rummet. Och det är nog som du säger - det kommer inte att kännas så länge i backspegeln medan det känns helt galet just nu...
Vi bestämde att byta till stor säng just pga att vi inte ville orsaka ett dubbeltrauma. Så vi kör på så här. I går tog det nästan två timmar, men i torsdags tog det en kvart. Vem vet, det kanske vänder snart.
Tack för råden och peppen i alla fall.
Det vänder.
Jag fasar för't - F får stanna i 'buren' ett tag till...
(sedan är tanken att dom ska dela sovrum när bebis flyttar ut från mammi vid 6 mån och in hos Felix - hmm - hur tänker ni där?)
Yes, ongarna får dela! Det gjorde jag och min lillebror också och jag tror att det är toppen för båda. De får lite trygghet hos varandra! Dessutom är ju Miraskrutt helt härdad nu från sovningen på dagis och allt liv som är där. Säkert Flingan också!
Skicka en kommentar