I dag sprang jag min första icke skolorganiserade "löprunda" någonsin i livet. Det måste jag börja göra nu eftersom jag tydligen ska orka jogga en mil i början av september.
Observera att jag använder termen löprunda m y c k e t löst i detta inlägg. I fem minuter orkade jag jogga. Sedan hade jag lite lätt blodsmak i munnen.
E uppskattade att jag kanske sprang 500-600 meter.
Ska jag skratta och komma igen eller ska jag bara lägga mig ner och ge upp?
Damn you, tjejmilen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag gjorde samma sak förra året, bästa beslutet i mitt liv. Har tränat tre ggr i veckan sen dess av bara farten. Jag följde ett av träningsuppläggen här:http://www.marathon.se/news/home_tjejmilentraning.cfm och det funkade skitbra för mig. Lycka till!
Hahahaha
För några år sedan gjorde jag tjejklassikern och sista etappen var Lidingöloppet - JAG HATAR ATT SPRINGA!!!!! Men det var bara att bita i det sura äpplet. Jag tränade några gånger och tog mig igenom på enbart vilja - efter det har jag inte sprungit en meter.....Man kanske ska börja nu.....
kram
Tack för tipset Kicki. Det är noterat och jag hoppas på samma sorts kickstart som du fick.
Emm, jag klarar inte en mil på ren vilja. Jag är mycket imponerad över att du sprang Lidingöloppet. Hats off to you!
Skicka en kommentar