Nu börjar det kännas mer på riktigt och jag längtar så enormt till när vi får flytta in i huset för då kommer det verkligen att vara på riktigt. Att bo i svärföräldrarnas lägenhet i två veckor är mer som att vara på långsemester där. Det är väldigt snällt att vi får bo där men jag vet också att jag inte kommer att slappna av helt förrän jag har mina egna saker omkring mig.
E tycker dessutom att flytten känns jättejobbig just nu. Han är ny på jobbet, vilket han inte varit på nio år, och börjar ifrågasätta det mesta. Det gör ju att jag måste hålla ångan uppe och vara den som driver saker framåt. Tur då att Lärarinnan kom förbi i kväll så vi fick böla lite... Ett terapiböl är aldrig fel.
I morgon är det jag och E4 som ska hänga en stor del av dagen. Kan bli riktigt mysigt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar