I går fick jag mitt livs andra svimningsattack. Som tur var kände jag igen tecknen och hann sätta mig ner innan allt blod försvann från mitt huvud. Jag behöll dock lugnet och kursdeltagaren som jag egentligen skulle hjälpa tog väl hand om mig.
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar