Mitt i min nervositet kan jag ändå känna en trygghet i att de som blir allra gladast för vår skull är de som redan har barn. Det måste ju ändå betyda något! Min kära fd kollega har uttryckt det så här:
"Att få barn är det absolut bästa jag har gjort i hela mitt liv - och det absolut jobbigaste."
Den motsägelsen är svår att förstå, men den är så otroligt talande. Så vi har verkligen något att se fram emot, jag och E.
onsdag 25 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag börjar nog bli vuxen, för jag blir alldeles gråtig när jag läser. Det kommer bli så bra allting!
haha, tack igen lmil. Jag hoppas och tror det också!
Skicka en kommentar