Jag har spelat både cello och tvärflöjt för längesedan, men jag tror inte att jag skulle kunna ta en enda ton på något av instrumenten nuförtiden. Så jag får väl tänka på mitt plinkande på pappas piano och välja den här:
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar