Exhale

Känner du av nyårsstressen? Har du inte kommit på ditt nyårslöfte ännu.

Då har Mira ett tips till dig.

A-N-D-A-S

Leaving on a jetplane

Nu har vi gjort det! Bokat resan till nordligare breddgrader. På fredag åker vi upp till Huset vid havet och det känns mycket nervöst. Samtidigt ska det bli jättekul att få visa upp vårt underverk för våra familjer.

Jag och E lovade varandra redan innan Mira kom att vi ska öva på att göra obekväma saker. Vi tror nämligen att det är lätt hänt att fastna inom hemmets fyra väggar annars. Så på fredag flyger vi. Jag hoppas bara att Mira inte skriker hela vägen, jag blir ju svettig om hon håller på i tio minuter...

Ringaren i Notre Dame

En oväntad bieffekt av att inte vara gravid längre är att jag gått och blivit mer kutryggig än någonsin. Under graviditeten var jag väldigt rakryggad och min kära mor var så glad över att se det. Nu behöver jag inte kompensera för magen längre, alltså kutar jag i stället. Dessutom sitter jag på mitt tjocka arsle mest hela dagarna och i soffan får man inte den bästa hållningen vill jag lova.

Nyårslöfte: räta på ryggen, le och gå fort så ser ingen hur sliten jag ser ut...

Pensiovarning

I dag har vi en stressig dag framför oss. Vi har nämligen två (jajamen inte en utan två!) tider att passa. Det känns redan lite svettigt trots att det är drygt två timmar kvar till den första hålltiden.

Herregud, hur ska jag någonsin kunna återgå till den "normala" världen med tider som ska passas och jobb som ska gås till.

Hittepå

Jag och E kommer att vara hemma nästan en hel månad tillsammans. Det är härligt med sällskap och skönt att kunna hjälpas åt mycket från början, men i Miras sovpauser kan det också bli lite tråkigt när det mesta känns fixat.

Till exempel arrangerade E om vår kryddhylla i går!

Lillgrisen

Nu har vi varit hemma lite mer än en vecka från BB. Och livet har gått in i en ny lunk. Dagarna räknas i tretimmarsintervall. Enheter. Lite som Hugh Grants karaktär i Om en pojke gör. Och tre timmar går ganska fort vill jag lova. Vi tar en promenad varje dag och utöver det vet jag faktiskt inte riktigt vad vi gör, men tiden går fort - samtidigt som det känns som om den står stilla.

Mira är otroligt härlig. Hon börjar tjocka på sig och är hon missnöjd skriker hon inte så mycket, ännu, utan grymtar mer som en liten gris. Hon älskar att sova i vagnen och, hör och häpna, hon sover jättebra på nätterna! Hon är mer och mer vaken och ligger och tittar på oss och jag kan inte sluta fundera på vad det är för intryck hon får av oss egentligen.

Hon och E har verkligen funnit varandra och de är experter på att mysa tillsammans när hon är mätt och nybytt. Själv har jag mer intagit positionen som mjölkkossa, men den är inte fy skam den heller.

Jag fattar inte att det bara är en och en halv vecka sedan hon föddes. Det känns som om hon alltid varit hos oss. Och så känns det som om hon alltid kommer att vara så här liten, men jag har förstått att så inte är fallet.

The Other Day

Hade det här varit för ett år sedan hade jag varit med mina kompisar och gjort mig i ordning för fest just nu. E skulle ha varit iväg med grabbarna, spelat whiskyfotboll och kollat på äkta fotboll och sedan skulle vi ha mötts upp på något av de få uteställen vår hemstad har att erbjuda.

Det känns rätt långt borta just nu.

Dagens aktivitet har varit en promenad och i kväll ska vi förmodligen se På spåret.

Skönt.

It's a must

Dagens fråga:

Vad är det för typ av knark de stoppar i Julmust egentligen?

Skinkless

Redan trött på julmat? Då kanske jag kan locka med den här bilden. Det ni ser framför er är den absolut godaste måltiden som vi åt under tiden på BB. Den gråbruna massan är kalops.

I övrigt var det pasta kokad ca 30 minuter för länge, någon sorts geléaktig soppa och biffar som stank ner hela rummet.

Inte så konstigt att kilona rasade av både mig och E.

Julmys

Det här är den första julen som vi firar för oss själva. Och vi hade en jätteskön dag i går. Vi tre, den lilla nya familjen. E agerade jultomte och Mira sov sig igenom hela spektaklet. Otacksamma unge...

Medan jag ammade Mira dukade E upp ett helt perfekt julbord. Bara sådant som vi tycker om, det vill säga varken lutfisk eller sylta dukades fram.

Man kan inte säga annat än att E tar bra hand om sina tjejer. Vi har tur vi.

Pssst

Jag ville bara önska alla en riktigt God Jul! Hoppas tomten är snäll med er...

Alla är vi barn i början...

Dagens orutinerade:

Att börja byta blöja för snabbt efter matstunden.

Resultat: Ett kalas som gjorde att morsan fick tvätta sina kläder

Dagens bonus: E skrattade rått när han såg mig. Minuten senare var han nerkissad. Ha!

Upp till bevis

Ett bra tips för att gå ner i vikt är att inte äta särskilt mycket på två dygn, klämma ut en 3 kg bebis och försöka få i sig äcklig sjukhusmat i två dygn.

På det förlorar man i runda slängar 6 kg.

Men så kan man få en laddning från svärmor med saffranslängder, mjuk pepparkaka, lussebullar, knäck, fudge och vaniljbullar.

Tror ni jag kan gå upp de tappade kilona på fyra dygn?

48 timmar - Recensionen

Plus: De fantastiska barnmorskorna under förlossningen (jag hann träffa tre stycken totalt under mitt 46-timmars värkarbete). Jag blev lite kär i varenda en av dem.

Minus: Att det verkar finnas någon löjlig regel för hur öppen man måste vara för att få stanna kvar på förlossningen. Det var inte roligt att bli hemskickade på tisdagkvällen med rådet att försöka sova lite.

Plus: Att de har hjälpmedel att ta till när kroppen sviker.

Minus: Att min kropp svek mig. På ett halvt dygn gick jag från att vara öppen 3 cm till att vara öppen - just det - 3 cm.

Plus: LUSTGAS! Herregud vilken härlig fylla jag fick. Jag längtar verkligen till champagnen på bröllopet i sommar. E tyckte också att det var kul att träffa mitt gamla jag. Jag skämtade, hittade på olika förkortningar som ingen fattade och yrade på i största allmänhet.

Minus: Att jag helt hade missat att använder man bara lustgas betyder det att man inte har någon bedövning när det är dags att krysta. Det kändes lite ... besvärligt.

Plus: Es närvaro vid förlossningen hade jag inte klarat mig utan. Han var det bästa stödet jag någonsin kunnat tänka mig och gjorde att jag kunde slappna av helt mellan värkarna.

Minus: Att det kunde ta sådan tid! Vi var ju beredda redan på tisdagen.

Plus: Det absolut största måste ju ändå vara det här:

Och till det finns det inget minus!

Äntligen hemma

I eftermiddags fick vi komma hem. Vi längtade oss fördärvade båda två så det var helt underbart att få komma hem till våra saker. Vi har hittills hunnit med seightseeing i lägenheten med Mira, alla tre har sovit och så har vi ätit. En del av oss oftare än andra.

Ikväll fortsätter vi nog på den inslagna vägen.

Det känns ovant fast ändå inte. Det är klart att vi måste lära känna varandra alla tre och det tar lite tid. Samtidigt känns det som om det gått oceaner av tid sedan Mira kom till oss och inte att hon bara är inne på sitt tredje dygn hos oss.

Tack för alla era snälla, uppmuntrande och fina kommentarer. Jag ska snart återgälda dem med en förlossningsberättelse, hahaha.

New arrival

Den 18:e kl 00.49 kom så lilla Mira äntligen till oss. Alla mår bra men jag ska inte hymla med att vi är lite trötta. Vi är kvar på bb än så länge men jag lovar att uppdatera så fort vi kommer hem.

Firestarter

Trick för att få ut bebis, del 2:

Skit i att försöka få ut bebis, resignera i det faktum att bebisen för evigt byggt bo i magen och gå ut och köp garn för att sticka en sjal som kommer att uppta mycket tid den närmaste månaden.

Det är vad jag gjorde i går.

I natt vid tre vaknade jag av mensvärk, som kom och gick med regelbundna intervall. Vid halv sex gav jag upp och lade mig i soffan och tittade på min favorithunk, Mr Darcy, medan mensvärken kom och gick med tio minutersintervall.

Nu är det fem minuter som gäller.

Jag har pratat med förlossningen, men det är absolut inte dags att åka in ännu. Bara att ta det lugnt, äta och mysa. Det gör inte så ont ännu heller. Det känns förvånansvärt lugnt och vanligt det här. Men jag antar att jag får äta upp de orden senare.

Håll tummarna för att Pyret väljer den här dagen att visa sitt nylle för oss. Det betyder att E får rätt i sin datumgissning. Och det är inte ofta han fåt rätt i det här hushållet, stackarn.

(Tack för tipset om stickning, Lantlollan)

Till Pyret - vem du än är

Skötbordet är på plats. Dina kläder är tvättade och inlagda i skåpet som står i det rum du ska flytta in i om några månader. Din säng står bredvid vår. Vi kommer att ligga nära varandra ska du veta. Din vagn står i hallen, redo för långa promenader i ur och skur.

Vad väntar du på?

Trots att jag vet att du kommer närmare oss för varje dag är din existens ändå som en skugga, en hägring, vid horisonten. Det känns fortfarande helt ofattbart att vi ska bli föräldrar. Dina föräldrar. Ändå vill jag inget hellre.

Jag är nyfiken på vem du är. Är du temperamentsfull eller lugn, glad eller ilsken, trygg eller lite nervös? Vilka drömmar kommer du att ha när du växer upp? Vad kommer vi att bråka om och vad kommer vi att skratta oss fördärvade åt? Jag längtar efter att se på vilket sätt du liknar oss, både till sättet och utseendet, och vilka delar som bara är du.

Hur som helst vill jag att du ska veta att vi känner oss redo nu. Så redo som man någonsin kan känna sig inför något man aldrig tidigare varit med om. Vi vill ta hand om dig, få dig att känna dig trygg, älskad och viktig.

Så kom nu. Vi väntar här med öppna famnar. Dina föräldrar.

The crying game

Så här i slutet av min graviditet verkar E ha fått en rejäl släng av graviditetshormoner. Blödigare människa får man leta efter. Han har i och för sig inte svårt att bli rörd annars heller, särskilt vad gäller idrottsprestationer, vilket jag verkligen tycker om. Men nu börjar det gå överstyr. Det är tårfyllda ögon i tv-soffan i princip varje kväll.

Pärlor för svin

Fönsterputsningen var helt och hållet verkningslös. Don't try it at home!

Nu har jag champagnen kvar att testa. Och så min egenkomponerade afrikanska dans. Men den räknar jag med att köra i dag. Dock utan virkade tofflor på fötterna. Jag har faktiskt redan tjuvstartat lite i duschen med att sjunga den enda afrikanska sången jag kan samtidigt som jag skumpade runt i vår duschkabin på tunga fötter.

En syn för gudar må ni tro.

Sweet escape

Nu har till och med den roterande bebisen gett upp och flytt fältet. Kvar är jag med en mage som blir tyngre och tyngre och pandaringar under ögonen.

Nu går skam på torra land

Jag har putsat fönstren i dag.

Ja, så desperat har jag blivit.

Å andra sidan kanske jag kan fira de rena (och numera strimmiga) rutorna med ett glas champagne...

Natten går tunga fjät

Och ingen Lucia kom i dag...

Vi får nog vänta på Tomten i stället.

Hit 'n run

I går slog det mig, sådär som det kan göra nu och då:

Himmel vad kär jag är i min blivande make!

Start me up

Trick för att få ut bebis:

Gå i trappor: det gör jag varje dag eftersom vi bor uppe på en höjd. Ger ingen verkan.

Äta färsk ananas: det gjorde jag i går. Mycket gott men tyvärr verkningslöst.

Städa: räknas det att städa toaletten? Det gjorde jag också i går, men inte startade något för det.

Massage: underbart skönt, men har inte hittills satt igång något. Schh säg inget till E.

Kvar att testa: Putsa fönster (hahaha), sex och ett glas champagne.

Min egen fundering är att göra någon sorts bebisdans med tunga steg (tänk afrikansk dans), hopp och rumpskak. Vad tror ni om det?

Himlen kan vänta

I går kväll såg jag ett avsnitt av Himlen kan vänta. Jag har verkligen velat se det programmet, men lyckats missa varje avsnitt så min tanke har varit att gå in och se alla avsnitt på webben.

Men efter gårdagens avsnitt har jag ångrat mig. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att se Helena få besked att medicinerna inte gjort någon verkan på hennes hjärntumör och att det nu är upp till henne om hon vill fortsätta äta verkningslösa mediciner eller sluta äta dem.

Tårarna forsade nedför mina kinder. Jag ville, men kunde inte, värja mig mot orden Helena och hennes man sa till varandra och helst av allt ville jag bara stänga av tv:n.

Så, det blir inga mer avsnitt för mig, men jag tror att det är en helt suverän serie. För er som orkar.

Pants party

E har köpt ett par brallor och inte vilka som helst. Tydligen är det här ett par byxor som väcker starka känslor i honom. Första gången han hade på sig dem berättade han för mig om och om igen hur fantastiska byxorna var. Han lägger dem ömt ifrån sig när han tagit av sig dem och han avslöjade i går att han kan gå och tänka på hur sköna de där svarta byxorna är.

Det är inget annat än ren kärlek.

Det har slagit oss båda att det här skulle kunna vara ett avsnitt av Seinfeld, där George blir besatt av ett klädesplagg. E är som George med andra ord. Tja, varför inte. George har alltid varit min favorit.




Här har vi en annan favorit som bjuder in till partaj i hans brallor.

Bratz

Jag har åkt dit rejält. Och inte alls på det jag trodde (Days of our lives) utan det är The Hills som fångat mitt intresse. MTV har repriserat gamla avsnitt varje vardagkväll klockan 17 och den tiden har passat mig perfekt. Jag är fast.

Just nu sänder de dock Laguna beach och det är inte alls lika kul. Dessutom tål jag inte Kristin (för er som har någon sorts koll på de här brudarna). Men The Hills är grejen för mig. Så pass så att jag tänker gå in på MTV:s hemsida för att se de avsnitt från den nya säsongen som jag missat.

Revidering

Fast det är faktiskt inte helt fel att sova sig igenom hela Evan den allsmäktige. En film jag aldrig varit särskilt sugen på att se.

Mikrofonkåt

För att ytterligare spä på mitt (inte på något sätt enorma) missnöje kunde vi konstatera att mikrofonen till Rockband har gått sönder. Trist. Hur ska vi nu kunna rocka loss här hemma?

Tristess

I dag är jag trött. Jag misstänker att jag kanske är lite understimulerad, trots en hel massa köttbulletrillande och trevligt fika med Redaktrisen och Informatören i går.

Min beundran för blivande mammor i finnjonnas situation växer för varje dag. Jag kan faktiskt vara uppe och röra på mig, ta mig ut på promenader och luncher och dona med saker här hemma. Ändå är jag uttråkad redan. Det kan också ha att göra med att jag inte vet hur länge jag ska gå omkring här och vänta. Hade jag haft en deadline om ett par dagar hade jag med all säkerhet inte haft något problem med att göra ingenting. Men i dag ska jag göra ett försök att bara slappa och njuta av en dag med film, mys i soffan och läsa ut min senaste chick-lit. Då kanske Pyret blir så uttråkad själv så att h*n hellre kommer ut.

*Hoppas*

Snabbstart

Det finns en hel del husmorstips vad gäller att få förlossningen att komma igång. Bland det som nämns oftast är det gå i trappor, städa och putsa fönster. Det låter ju hur tråkigt som helst!

Jag hittade i stället en variant där det stod att man kan prova massage. Det har jag tagit fasta på. I måndagskväll masserade E mig en timme och i går stod fotmassage på programmet. Jag skiter fullständigt i om massagen fungerar eller inte, men den här situationen ska jag utnyttja till max. Mmm, massage...

Vicky

Jag hade en mycket trevlig dag i går. Undantaget tvätten som bara är ett nödvändigt ont.

Jag fick i mig en hel massa socker (Budapeststubbe och smågodis) och fett (hamburgermiddag) och jag gillade verkligen filmen. Javier Bardem är väldigt sexig och Penelope Cruz är grym. En rolig film som fick mig och Chloë att fundera på om någon någonsin är helt nöjd med sin situation.

Bilden lånade jag här.

Floating

Den där guppande bebisen till höger var ju en enorm besvikelse måste jag säga. Nu har den börjat räkna upp igen! Är det kanske så att kommer den inte ut på pricken den dag det är sagt så är det kört? Nåväl, enligt dagens bebis är det alltså två dagar kvar. Pyret - född den 11/12. Det funkar.

Pyssel och papp

För att inte bli galen av att vänta försöker jag boka in mig på saker, med så kort framförhållning som möjligt. Alldeles strax ska jag gå ner till tvättstugan, i eftermiddag blir det fika med Ekonomissan och hennes söta lilla son och i kväll hoppas jag att jag och Chloë tar oss iväg på Vicky Cristina Barcelona.

I morgon ska det trillas köttbullar inför mitt, E:s och Pyrets första julfirande någonsin, tillsammans som en familj på tre i Hufvudstaden.

April, apr..

Jag och E börjar tro att vi gått runt och lurat folk. Att det där ljudet vi hört hos barnmorskan varje gång bara är gaser som bubblar i min mage. För den där förgrömmade ongen som vi kallar Pyret har ingen brådska. Dessutom har både jag och E gått och väntat på att jag ska bli höggravid. Att magen ska bli bautastor, att jag ska börja stånka och stöna så fort jag måste röra mig och att jag ska yttra att jag bara vill att det här ska vara över.

Men så känns det ju inte. Magen är inte enorm. Jag har bara precis nu den sista veckan börjat tycka att det är lite besvärligt att ta på mig skorna och jag har verkligen inga krämpor att prata om. Så om det skulle visa sig att vi dragit er vid näsan vill jag redan nu be om ursäkt.

*Förlåt*

Mr Man

I helgen drömde E att han gav bort en pungkula i ett Kinderägg.

Är det månne någon som har lite storhetsvansinne för att han befruktat mig?

Enchanted

I fredags hade jag en mycket trevlig lunch med Konstnärinnan. Av olika anledningar hamnade vi sedan på ett helt folktomt och stängt Gröna Lund och jag blev helt förtrollad.

Det är en häftig känsla att gå runt på ett ställe som vanligtvis kryllar av människor, ljud och aktivitet. Träden var upplysta av ljusslingor och alla attraktioner stod stilla. Jag hade kunnat gå runt där i en evighet. Jag älskar den där känslan av förväntan som ligger över Gröna Lund och det bubblade i hela mig av lycka när jag gick därifrån.

Dagen D

Och inte ett enda Pyre i sikte!





Värdelöst!

Violen

I går var E på julfest med jobbet. Övernattning ingick så han kommer hem vid lunchtid i dag och nöjt konstaterar jag att han meddelar via sms att han hade haft svårt att somna utan mig bredvid sig. Skönt att höra.

Redaktrisen ställde upp som sällskap under kvällen och vi käkade middag och satt sedan som två pösmunkar i soffan. Redaktrisen är också gravid och har precis börjat känna små rörelser i magen. Jag försökte också känna men när jag lade dit handen blev det lugnt och stilla.

Pyret började också ge sig tillkänna och jag sa åt Redaktrisen att lägga dit handen. Då drog Pyret på en rejäl spark och jag blev mäkta förvånad. Pyret har nämligen inte gett sig tillkänna för några andra än mig, E, Lilla mor och Pappi. Chloë och Journalistinnan har gjort ett flertal försök, men aldrig fått känna något. Det är uppenbarligen en blyg viol jag bär omkring på, men Redaktrisen verkar vara klart godkänd.

Meet the Fockers

Lillebror, Floristen och Nytillskottet åkte hem redan i går. VSB var exalterad bortom ord, visade alla tomtar han hade för Nytillskottet och bäddade hans säng. I sovrummet visade han så spjälsängen för Nytillskottet och kastade sin egen snuttefilt i dubbelsängen och sa att han minsann skulle sova mellan mamma och pappa, men Nytillskottet skulle få en egen säng!

Det här kan bli intressant.

Dubbelfaster

Nu har jag blivit faster igen, till en liten kille även denna gång. "Trist" för Lillebror och Floristen som inte hade ett enda uppslag på killnamn, medan tjejnamnet har varit bestämt sedan länge. Nu får VSB (Världens Sötaste Brorson) konkurrens och vi får se vilket adjektiv som får beskriva det nya tillskottet till familjen efter att jag träffat honom.

Hurra för den nya familjemedlemmen!

Bedtime stories

Kommer ni ihåg scenen från Sömnlös i Seattle när Meg Ryan och Bill Pullman ska gå till sängs och håller på med krämer, nässprayer och luftfuktare? Så börjar min kvällsritual se ut också. Jag har hittat världens bästa fotkräm från Scholl, Protecting Balm, som verkligen hjälper mot förhårdnader, E smörjer min mage varje kväll innan vi sjunger godnattvisan och så försöker jag snyta ut allt som sitter i min näsa och förhindrar en avslappnad andning. Sexigt värre!

I går fick dessutom E klippa mina tånaglar. Förhoppningsvis för första och sista gången.

Här kommer en påminnelse om Sömnlös i Seattle, haha:

Outcast

Ett spännande fenomen som framträtt den senaste veckan är att jag plötsligt blivit en social paria. Det är nästan ingen som ringer och jag får definitivt inga inbjudningar till fika, luncher eller andra evenemang. Alla verkar bara gå och vänta på att jag ska meddela att Pyret har kommit. Men vad har de tänkt att jag ska hitta på till dess? Det kan ju vara mer än två veckor dit.

Den enda som vågar bjuda med mig på saker är Chloë och det är jag mycket tacksam för. Allt annat som händer i veckan har jag fått styra upp själv.

Passionsfrukt

Gårdagens fundering:

En gigantisk bit chokladtårta + jättemycket passionsfrukt = noll (eller?)

Korvstoppning

Efter två dagars lojhet känns det mycket bra att ha en lunch inbokad med Informatören i dag, en middag inbokad med hans sambo, Redaktrisen, i kväll och en lunch med Konstnärinnan i morgon.

Jag behöver se lite nya omgivningar, få lite nya intryck att bearbeta och äta god mat med härliga vänner.

UPPDATERING: Näe, jag pratade precis med Informatören som måste ställa in på grund av en dunderförkylning. Jag hoppas att han kryar på sig. Men två av tre kan ju fortfarande bli av.

Kalvning

För en halvtimme sedan ringde Lilla mor och berättade att Lillebror och Floristen åkte in till förlossningen strax efter två i natt. Nu går jag runt som en äggsjuk höna och väntar på ytterligare besked. Förutom VSB har Pyret snart ytterligare en kusin. Vilket också betyder att Pyret snart är här.

SolBrith

Jag och E läser hennes sida med spänning varje söndag. Det är alltid lika intressant att se vad människor vill ha hjälp med att hitta eller reda ut. Och ännu mer spännande är det att läsa SolBriths totalt allmängiltiga svar.

I söndags var det en person som hade fått sin EU-moppe stulen och frågade om de skulle våga köpa en ny. SolBrith tipsade om att köpa en ny, men att denna gång låsa in den i ett garage i stället för att täcka över den med en presenning.

Jag vet inte jag, men kan man inte ta ett sådant beslut utan att först ställa en sådan fråga till ett tidningsmedium tycker jag nog inte att man ska satsa på en ny EU-moppe.

Sämmerdag

Gårdagen var en riktig sämmerdag. Illamående, tungt att andas, trött och känslosvall från avgrunden. Det var längesedan jag bölade så mycket som jag gjorde i går.

Men i dag räknar jag med att det blir bättre. Jag har ju för tusan chokladkaka kvar i kylen, en god bok att läsa och en långpromenad framför mig. Det hade kunnat vara värre, det är helt klart.

Millennium

Det här är mitt tusende inlägg på den här bloggen. Jag har skrivit tusen små betraktelser sedan jag började blogga. Onödiga, lagom meningslösa, glada, sorgsna och fundersamma inlägg.

Är det nu det är dags att höja mig till en ny nivå? Att lyfta mina resonemang från naveln till mer relevanta saker?

Nej, jag tror jag fortsätter som jag har gjort. Min navel är måhända inte särskilt intressant, men den är min och jag gillar den.

Last chance saloon

På torsdag har E julfest med jobbet. Det är cowboytema och jag har aldrig sett honom så engagerad i vad han ska ha på sig på en maskerad. Han ska vara en salooningång, haha. I helgen målade han dörrarna och jag ska hjälpa honom med att fästa dem som änglavingar på hans rygg.

Jag hoppas verkligen att han får vara med på den här festen för han är verkligen exalterad. Själv har jag gissat att Pyret ska komma i morgon, men jag börjar vackla i den tanken. E har tidigare sagt att han tror att Pyret anländer den 16:e men han har lagt en beställning på den 8:e.

Jag ska se vad jag kan göra.

Tisdagsloj

Det är tisdag. Regnet öser ner. Jag har precis ätit en andra frukost efter en tupplur i soffan. Möjligtvis befinner jag mig fortfarande i ett sockerkoma efter att ha tryckt i mig en fjärdedel av den mäktiga chokladkakan i går. Det känns inte som om det kommer att hända så mycket i dag. Jag tror att jag ska sikta på att se klart säsong 2 av Six feet under. Det blir nog ett lagom projekt.

Perspektiv

Lilla Mor ringde i eftermiddags och berättade att en av deras bästa vänner, en otroligt härlig man, fått veta att han har cancer i båda lungorna och att det inte finns något läkarna kan göra åt det.

Han hade frågat hur länge de trodde att han hade på sig och läkaren frågade vad han önskade själv. Hans anspråkslösa önskan var att hinna sjösätta båten. Då gav läkaren honom sin högst personliga uppskattning och sa att hon trodde att han både skulle hinna sjösätta och ta upp båten.

Jag hoppas att han får en fantastisk sommar på havet!

Vita snören

I paketet med hjärtan på ligger Pyrets första julklapp. Det är en skallra som ser ut som en mask från mysiga Kalikå, men säg inget till Pyret.

Jag insåg plötsligt när paketet var inslaget att vi kommer att underteckna etiketten med Mamma och Pappa! Det är sådana småsaker som får mig att stanna upp ibland och inse att något stort är på gång.

Myspys

I går hade vi som sagt ett första adventsfika och det måste ju förevigas, speciellt när annan blogginspiration är låg.


Här har ni ett så kallat "stämningsfoto", en julbock, en tomte, några julklappar och lite tända ljus. Och så en stökig bokhylla på det.

Förberedelser inför fikat. Lussebullarna, pepparkakorna och blåmögelosten är på plats.

Lite oväntat bakade jag också en kladdkaka och gjorde en mäktig glasyr till den med mörk choklad. Det blev supergott, men passionsfrukten till räddade upp kakan från att bli övermäktig. Tyvärr står halva kakan kvar i kylen... Själv åt jag nyss en banan - det hjälpte föga mot suget.

Utbytbar

Efter att ha sovit otroligt gott i natt sjönk humöret när barnmorskan ringde i morse. Hon har blivit sjuk, och det kan man ju bli, men det betyder tyvärr att E än en gång missar besöket. Sist vi skulle dit fick vi i alla fall en förvarning dagen innan, men E kunde inte boka om mötet han var bokad på. Samma sak gäller i dag. E jobbar hemifrån på förmiddagen, men nu fick jag en ny tid hos en ny barnmorska (den tredje jag träffar förutom min ordinarie) på eftermiddagen i dag och då kan inte E följa med. Det känns jättetråkigt. Men huvudsaken är ju att allt ser bra ut och det hoppas jag att det gör vid tvåtiden i dag.

Amaryllis

Titta vilken fin blomma jag fick när jag jobbat sista dagen på jobbet. Den har precis börjat slå ut.

Uppstoppad

Vi har haft första adventsfika här i dag. Det blev glögg, julmust, lussebullar, pepparkakor, fudge och kladdkaka med chokladglasyr (den kom jag på att jag skulle göra i går och den var riktigt mastig - men god). Nu känns det som om jag stoppats upp med riktigt fluffig fyllning och jag ser sådan ut också.

Samtalsämnena har pendlat mellan Pony play, förlossnings-DJs och spikmattor. Ett vanligt fika med andra ord.

Men det är märkligt nu, 7 dagar ifrån det beräknade födelsedatumet för Pyret, för jag vet inte om vi kommer att ha ett pyre hos oss nästa gång jag träffar Journalistinnan, Chloë eller Lärarinnan. Jag undrar hur det kommer att kännas då.

Fuskis

Jag kunde inte hålla mig ens till kvällen. I dag åkte julsakerna fram. Ljusslingor sattes upp, ljusstakar gjordes i ordning och änglar och tomtar fick inta sina platser. Det är så mycket mysigare med små ljuspunkter i mörkret och efter allt pyntande fick jag mig en välförtjänt vilopaus i soffan.

Hårresande

Morgonens upptäckt:

En fjunig mustasch börjar göra sitt inträde på min överläpp.

Månadens upptäckt:

En rejäl matta av hår börjar sprida sig över magen.

Slutsats: graviditeten får mig att bli en vargmänniska!

(Bilden hittade jag hos Solstollarna - de gamla godingarna)

Kleerup

I natt har jag blivit superbästis med Kleerup. Vi hade väldigt mycket gemensamt. Och E satte eld på en filt.

Vilket spännande liv jag lever.

Men i dag blir det lunch med Hovmästarinnan och Förskollärarinnan och fika med en tidigare kollega från norr. Fullt upp med andra ord...

Veckans Skipper diet

Chokladfudge och Cheez Balls.

Gott!

Blondie

Jag smet in hos en frisör här i vår lilla förort i dag. Billigt och bra tänkte jag. Och nära hem. Billigt blev det minsann. Men hon som klippte mig underlät att berätta att hon bara var under upplärning. Hon fick bakläxa av ägaren och fick göra om slingorna vid tinningarna. Det som började som en liten touch up med toppning slutade med att jag nästan fick hela håret slingat och att jag stapplade ut från frisören 3 1/2 timme senare helt yr av hunger.

Men jag känner mig fin och det är huvudsaken. Nu är jag snart redo att möta Pyret (som om det skulle hänga på håret!).

Självgod

Oj, vad duktig jag var i går. Jag bakade både lussebullar, med massor av smör och mandelmassa i mitten, och Nigellas superenkla fuskfudge med mörk choklad och pistagenötter.

Bullberget

"Fudgen"

Inte nog med det här. I tisdags bakade jag bröd också. Herregud, om jag håller den här takten kommer E att önska att han gjort mig på smällen för länge sedan!

Färgklick

Här får ni en titt på hur tavlorna blev ovanför gästsängen i Pyrets rum. Sängen får vara kvar där så länge Pyret sover inne i vårt rum. Det kanske faktiskt kommer några som vill hälsa på hos oss framöver. Tre färgklickar på väggen blev det, lagom snett uppsatta av undertecknad.

Skrämseltaktik

Nu har jag kursat klart inför Pyrets ankomst. Det känns jätteskönt. I måndags var jag på sista delen av en förlossningsförberedande föreläsning och i går lyssnade jag och E på en föreläsning om amning.

Kursen i måndags är till för att få svar på en del frågor och funderingar kring förlossningen, smärtlindring och tiden efteråt. Den är också till för att stilla en hel del oro inför det som komma skall.

Men när barnmorskan med hjälp av en docka skulle illustrera hur barnet ska tränga igenom bäckenet, och inte fick igenom dockans huvud genom bäckenet hon höll i kändes det som om det motverkade kursens syfte en aning...

Det rätta stoffet

Jag har haft New kids on the block's You've got it (The right stuff) på hjärnan de senaste dagarna. Jag vet inte hur den kom in i hjärnan, men in kom den och nu snurrar den på repeat.

Jag älskade NKOTB när det begav sig. Jag upptäckte dem när Step by step började spelas på MTV. I olika perioder var jag förtjust i alla killar, till och med han som såg ut som en apa (Danny alltså). Men i slutändan var det Jordan som fick mitt hjärta att klappa extra hårt.

Nu när jag sitter och kollar in killarna på You tube blir jag nästan rädd när jag inser hur mycket av texterna jag minns. Är det inget annat min hjärna behöver lagra?

Varvning

Inte för att jag beklagar mig det minsta, men det är banne mig lite lurigt att vara ledig när alla andra jobbar. Eftersom jag är som jag är betyder det också att jag måste ha ett projekt varje dag. Nu skulle man ju kunna tänka sig att det skulle kunna vara att se en film som jag velat se länge eller läsa en bok. Men nej, det är projekt som att baka bullar (inte så ansträngande), baka bröd (precis ute ur ugnen) och att gå till banken för att avsluta en del konton (urtrist).

Jag vet inte varför jag har det här behovet av att ändå strukturera upp min dag. Å andra sidan har jag inte varit ledig så länge. Det kanske tar ett tag att varva ner från de låga varv jag redan var nere i...

Nu ska jag ta mig en promenad i dagsljus. Det är lyx den här årstiden.

Snömos

Nu sitter jag framför tv:n och lipar. Det är något med The Holiday som triggar min gråtreflex. Speciellt när Miles har skrivit en sång som låter som Iris (underbara Kate Winslet) och säger att han bara använt de bra tonerna.

Gets me every time.

Konstmassakern

I fredags var det dags. Den stora konstmassakern inleddes. Ordet konst används mycket vårdslöst i detta sammanhang. Jag började måla de tre tavlor som ska hänga i Pyrets rum. Jag målade samma färg i botten på alla tre tavlor. Bakgrundsfärgen är väggfärgen på rutan som jag målade för ett år sedan. Jag hade precis kvar så att det räckte till de tre tavlorna plus en omstart. Så här såg det ut när jag hade börjat kludda på färgklickarna på de tre tavlorna. Det blev blågrönt, orange och lila.


Min tanke var att göra mönster av prickar. Det kändes enkelt och bra. Men började i någon sorts explosion som inte alls blev som jag hade tänkt. Den blev lite väl mörk och lite väl prickig. Huvvaligen.

Prickiga tavlan målades över och gjordes om. Nu blev det en påsktavla i stället med en prickspiral. Jag är inte så nöjd, men den får åka upp på väggen ändå. Den blev färgglad i alla fall och det var ju ett av målen. Jag ska köpa ett glitterstick också och blinga till tavlan lite. Det kan bli kul - hoppas jag.

Den blågröna tavlan fick ett mönster med ringar i olika storlekar. Den här är jag riktigt nöjd med, fast färgerna kom inte riktigt till sin rätt på fotot. Även här tror jag att ett glitterstick kan bli grädden på moset.

Den sista tavlan tycker jag faktiskt jättemycket om. Den ska få hedersplatsen på väggen i Pyrets rum. Orange med ett gult hjärta. Jag lyckades otippat bra med hjärtats proportioner och jag blir glad bara jag tittar på den.

Två av tre för en målarnovis är inte illa pinkat...

Perception

Jag har gått runt och känt mig rätt stor och rultig ganska länge. Det känns som om jag alltid varit så här bastant och att den extra magen jag lagt på mig bara är en aning större än min mage alltid har varit.

Men kolla in det här! Så här såg jag ut i går:

Och så här såg jag ut för 32 veckor sedan:

Det är ändå en ganska stor skillnad, eller vad säger ni? Jag sitter här och känner mig lite nöjd över att jag faktiskt ser riktigt smal ut på före-bilden.

Latdag

Söndag. En mysig helg börjar lida mot sitt slut. Jag har hunnit med after work med tjejerna, storstädning, storkok och mys med E och så några promenader i dagsljus. I dag har det mest blivit soffläge, och så går jag och stirrar på tavlorna som jag ska fota i morgon och visa upp för er. En av dem är jag supernöjd med. En blev ganska lik en katastrof.

Nu blir det tillbaka till soffläget, medan vinden viner runt husknuten.

Empati

Jag och Chloë gick en rejäl långpromenad i dag. När vi inledde promenaden föll ett snöfall som gjorde att det spratt till i mitt norrländska hjärta och i slutet av promenaden tittade solen fram över pudersnön. Underbart.

På väg hem passerade jag en bil där en tjej precis startat bilen och var på väg att köra iväg. Hon vevade ner rutan och ropade på mig. Jag gick fram och hon frågade hur det var, för hon hade sett att jag tog mig om magen. Jag tänkte att hon ville ha hjälp att knuffa på bilen, men insåg snart att hon tittade på mig lite oroligt.

Hon frågade om hon kunde skjutsa mig någonstans. Jag svarade att jag är gravid och att allt är okej. Och så såg jag till att tacka henne så mycket.

Uppenbarligen måste jag ha sett mycket lidande ut (det blir så ljust när solen lyser mot snön så bekymmersrynkan var nog avgrundsdjup). Men vilken underbar människa som faktiskt orkar bry sig på det där sättet.

Förvärk

I torsdags bjöd jag ut Redaktrisen på 30-års middag. Vi åt så att vi höll på att storkna båda två och jag undrar om det inte var mängde mat som gjorde att jag hade ett par förvärkar på natten. Det har jag aldrig haft förut.

Jag låg där, vid ettiden på natten, och funderade lite kring ironin över att jag precis jobbat min sista dag och att det nu var dags. Jag andades lugnt och tänkte att så får det bli.

Men värkarna gick över, jag vaknade pigg och glad och sedan dess har ingenting hänt i magen. Jag hinner nog vara ledig ett tag till. Skönt, för jag är himla sugen på att baka under nästa vecka.

Peinture

Jag har gett mig på att måla tre tavlor till Pyrets rum. Oj oj oj, det skulle kunna bli hur illa som helst. Jag har egentligen ingen som helst kreativ ådra vad gäller ritande och målande. Men jag har alltid storslagna fantasier om hur jag skulle kunna göra tavlorna fina.

De här tavlorna ska bli färgglada är det tänkt, och det borde väl till och med en okonstnärlig själ som jag klara!

Bokslut

I dag jobbar jag min sista arbetsdag. Hela den här veckan har jag jobbat hemifrån och i dag är alltså min sista dag innan min föräldraledighet drar igång. Den ska vara i lite mer än ett år är det tänkt och det känns helt overkligt.

Eftersom det är min sista arbetsdag känns det extra roligt att få avsluta den med det samtal jag precis hade med en deltagare. Hon har verkligen blivit hjälpt av det vi gjort tillsammans, hon var jättenöjd och glad och jag känner mig alldeles varm i hela kroppen av de ord hon sa. Det känns otroligt roligt att faktiskt kunna vara till hjälp för någon, att förändra deras arbetssiutation till det bättre.

Pricken över i:t skulle vara om jag faktiskt får in den där ordern jag väntar på. Jag skulle ringa tillbaka vid fyra. Går den in kan jag inte säga annat än att jag slutar på topp!

Partikelfysik

Jag och Chloë pratade i helgen om sådana där handtorkar som finns på offentliga toaletter. Jag vägrar att använda dem. Finns det inget papper att torka av mig på efter jag tvättat händerna så försöker jag bara skvittra av händerna så gott det går och låter dem lufttorka.

Jag har ju hört talas om BAJSpartiklarna som de där mojängerna sprider och det vill jag ju inte ha på mina händer!

Chloë känner likadant.

Vi kom fram till att det är något tv-program som har avskräckt oss från handtorkarna (trots att Madonna var supercool i Who's that girl när hon torkade sig med en sådan) men frågan är varför just det där satt sina spår.

Jag menar, jag har inga problem med att hålla i mig i diverse handtag och stänger på tunnelbanan. Och har ni sett hur skitig man blir om händerna när man hanterat kontanter (jag jobbade för längesedan på en busstation)? Vattnet blir kolsvart när man sedan tvättar händerna!

Varför har just handtorken blivit min gräns?

Bad behaviour

Jag har försökt gå igenom den här graviditeten utan dåligt samvete. Det är så lätt att dra på sig men jag tänker att har jag gjort mitt bästa för att Pyret ska må bra i min mage är det gott nog.

Men en sak har jag inte riktigt kunnat värja mig mot. Mobiltelefonen. När jag är ute och promenerar och någon ringer så hamnar mobilen i jackfickan, medan jag går och babblar på i min handsfree (för att skydda min hjärna!). Tänk på lillhjärnan i magen, vad kan den få utstå?

Jag undrar om det inte kommer att bli med mobiltelefoner som det har blivit med cigaretter och alkohol. Det vill säga att våra barn kommer att prata om oss som om vi är idioter, precis som jag och mina kompisar gjort när vi pratat om att våra mammor både rökte och drack när de väntade oss och hur kunde de inte förstå bättre.

Jag kan tänka mig Pyrets snack med sina polare redan nu:

"Fatta när våra föräldrar var små, då kunde de gå med mobilen direkt mot örat! Helt sjukt ju. De visste ju om att det inte var bra!"

"Jamen, min mamma då. Hon gick med mobilen i jackfickan när hon väntade mig!"
Kollektiv inandning av fasa...

Förlåt, Pyret...men mamma visste inte bättre.

Bra eller anus

Jag undrar om det är sunt eller bara lite sinnessjukt att kliva upp halv sju och ta en promenad i kolmörkret?

Det kändes väldigt sunt i morse i alla fall när jag och E gick på en halvtimmes promenad. Men i kväll befarar jag att jag kommer att känna mig sinnessjukt trött.

Fishy

Så här i efterhand är jag glad att vi bestämde oss för att inte städa i går kväll. Trots att det verkligen hade behövts. För då hade jag blivit otroligt missnöjd över att jag spillde ut fiskspad över två köksluckor och på köksgolvet.

Nu kunde jag bara konstatera att jag är lika klumpig som vanligt, torka upp och gå vidare med min dag.

Lillstrumpa

Sådana här hade jag på mig för första gången någonsin i går:
Det är första gången jag har haft på mig ett par trosor som har mer tyg fram än bak.

E såg riktigt road ut när jag försökte dansa lite framför honom i går morse med stortrosan på, om än kanske inte så värst sugen.

Men de är ofantligt bekväma!

Bilden lånade jag här.

Gödning

E väger ett par kilo över 80. Jag har precis passerat 80-gränsen. Nu har Operation Gödning inletts. E har nämligen inte gått upp ett enda sympatikilo under alla dessa månader och det tycker jag bara är fel. I går, efter föreläsningen, kom jag hem med bullar. I morse vägde sig E och det visade sig att han gått upp 1 1/2 kilo den senaste veckan.

Hahaha!

Synvilla

I går var jag på en förlossningsförberedande föreläsning. Jag borde ha gått på den tidigare för egentligen har jag redan passerat tankarna på förlossningen. Mitt fokus just nu ligger på det som kommer sedan. Hur svårt det än är att föreställa sig så är det hemkomsten, amning, sömn, alla små söta kläder, allt mys och allt snusande som rör sig i huvudet.

Men, jag tog mig iväg på föreläsningen och träffade på en jättetrevlig tjej som jag slog mig i slang med. Tyvärr valde vi helt fel rad att sätta oss på. Bakom oss satt nämligen en tjej som, ännu mer desperat än jag, ville ha kontakt. Vad vi än sa hade hon en kommentar. Om jag frågade Trevliga tjejen något så svarade Tjejen bakom - högljutt.

Hon hade många åsikter också. En barnvagn skulle hon minsann inte ha, hon skulle bära barnet i sjal hela tiden och spjälsäng är som att lägga barnet i ett fängelse. Nåväl, det kan hon få tycka, alla har vi våra tankar kring hur vi vill att våra barn ska ha det. Men när hon sa till Trevliga tjejen att namnet Sydney är helt fruktansvärt fult och att deras barn kommer att bli mobbat i skolan om de döper sin dotter till det kände jag att hon gått aningen för långt.

Tyvärr var Tjejen bakom synskadad så hon såg nog inte de hatiska blickarna jag skickade i hennes riktning.

V.I.P

I går sa E något jättefint. Men det var nog inte förrän när jag berättade vad han sa för Journalistinnan i dag som jag insåg hur fint det var.

Han sa att det är som om vi förbereder oss hemma för ett väldigt speciellt besök. En alldeles speciell gäst som vi vill ska trivas hos oss. Därför pysslar vi, tvättar, sätter upp hyllor och fixar. Så att vår "gäst" ska trivas hos oss.

Bondtölp

Jag, E, Chloë och Snuggles såg nya Bondfilmen i lördags.

Det är första gången jag sett James Bond och känt mig förvirrad över vilka skurkarna egentligen var, de var så många, och hur allt hängde ihop. Som Lillebror sa i går, i vanliga fall är skurken den med ett konstigt öga, och mer än så behöver man inte veta. Men så var inte fallet i denna actionspäckade film.

Jag är oangenämnt överraskad.

Tala ur skägget

I går vid lunchen upptäckte vi ett klart ålderstecken hos mig. Jag skulle nu tro att min mentala ålder ligger någonstans vid 80. Möjligtvis är jag en pigg 80-åring, men likväl är jag 80.

Under lunchen satt jag och pustade och ojade mig mellan tuggorna. Jag märkte inte att jag gjorde det förrän E påpekade hur jag lät.

Vi skrattade, men egentligen är det inte så kul. Jag är ju gammal för tusan!

Ett, två, tre...

...på det fjärde smäller det! Eller!?

Just det, jag har tjuvstartat med en ljusslinga här hemma. Egentligen är jag emot att pynt åker fram innan första advent, men det blir ju så otroligt mycket mysigare i mörkret och rusket med lite ljuspunkter här och var.

Jag håller dessutom på att längta mig fördärvad till första advent. Då kommer alla mina hämningar att lösas upp och vår lägenhet ska bli bombad i ljuslyktor, adventsstjärnor, adventsstakar och fler ljusslingor. Hade jag varit amerikanska skulle jag förmodligen ha haft en blinkande tomte och hans renar på balkongen också.

IRL

Jag hade en mycket trevlig lunch med Popjunkien i dag. Det är första gången någonsin som jag träffar en fellow bloggare i verkligheten och det var verkligen jättekul. Lunchen blev av för att vi har insett att vi rör oss i ungefär samma område och då är det ju lika bra att passa på att ses.

Jag kan ha blivit lite för exalterad och givit intryck av att jag inte kan prata om annat än graviditet, bebisar och förskoleplatser. Men förhoppningsvis får jag en andra chans.

Nu har jag fått blodad tand och vill träffa er alla i verkliga livet.

Greetings from Cyprus

Prankmonkey har ett vykortsinlägg i dag. Det påminner mig om när vi städade ur farmor och farfars lägenhet när de skulle flytta till sitt serviceboende.

Ur farfars gömmor uppenbarade sig ett vykort från mig när jag och tre kompisar, 18 år gamla, var på Cypern. Ayia Napa närmare bestämt. På vykortet stod det att vi åt gott (en pommestallrik per dag och några Mars-glassar), att det var varmt och skönt (vilket vi oftast kände när vi vaknade upp vid lunchtid och masade oss ner till poolen) och att vi hade det bra (och det hade vi oftast, när vi inte råkade kräkas upp Hooch, blev förkylda eller fick urinvägsinfektion).

Däremot nämndes det ingenting på vykortet om hur jag, efter ett tequilarace på stranden, tyckte det var en briljant idé att lägga Förskollärarinnan mellan vesporna som stod parkerade utanför hotellet, för där låg hon ju skyddad. Eller om lekarna på stranden, vilka involverade en mycket läbbig liten kille och ballonger som skulle sprängas mellan våra kroppar, som föranledde mitt personliga tequilarace senare.

Märkligt...

Stickigt

Kommer ni ihåg den där lilla luvan jag började sticka för ett tag sedan? Det var när jag var uppe i norr och Lilla mor hjälpte mig komma igång. Eftersom hon åkte in på sjukhus då kunde jag inte sticka klart, jag behöver nämligen Lilla mors instruktioner steg för steg, så Lilla mor tog över. Man skulle kunna säga att jag har stickat på distans. Dessutom ser jag det hela som en god gärning eftersom Lilla mor har tyckt att det har varit trevligt att ha något att pyssla med under de trista dagar som hon legat på sjukan.

Nu är det klart i alla fall. Den lilla luvan som jag påbörjade (hann sticka den grå mudden och de första fem ränderna) och tröjan som jag då stickat på distans.

Visst är hon duktig, Lilla mor?

Skipper

Jag vet att jag har nämnt det förut, men Du är vad du äter sätter verkligen fart på mina hungerkänslor. I går var det 9(!) chocolate chip cookies som slank ner. Min plan var att äta tre, det utökades raskt till sex och sedan slank de sista tre ner av bara farten.

Vilken tur jag har att det där programmet bara sänds en gång i veckan.

Glädjepaket

Titta vilket härligt paket jag hämtade ut häromdagen!

Som vanligt är det deckare, men lite otippat bara en chick-litt, som slank med. Den nöjda lilla bebisboken har vi fått tips om från en Nya Zeeländsk tjej som sa att de, med bokens hjälp, aldrig haft något problem med att få sina barn att sova gott på natten. Ska bli mycket intressant att se om vi orkar följa tipsen och om de funkar för oss. En av böckerna kommer jag däremot inte att läsa överhuvudtaget. Det är fritt fram att gissa vilken!

Vår busschaufför

Jag hoppades att Pyret skulle bli lite exalterad över musiken i går och glömma bort sin fascination av dansbandsmusik. Men icke. Pyret låg bara och tryckte, förmodligen helt förvirrad av ljudexplosionen och det var inte förrän jag satt på bussen hem som det blev lite action i magen igen.

En framtida busschaufför med förkärlek för dansband verkar jag ska nära vid min barm. Åh nej, är det kanske Lasse Kongo??



Förresten, visst är man ganska trött på Robert Gustavsson?

Booze

I dag har jag åkt kommunalt med en tom flyttkartong som det står SPRIT på, med stora bokstäver, lite varstans på kartongen.

Vi måste vid något tillfälle ha haft väldigt mycket sprit hemma precis i samma veva som vi flyttade. Synd bara att det känns lite lätt oproffsigt att ha en spritkartong intill sig på kontoret.

Springfield

Gårdagskvällen var härlig. Jag älskar verkligen att gå på konserter, det är bara det att jag glömmer det emellanåt. Titiyo, Magnus Carlsson och Marit Bergman var grymma, det var också Anna Maria Espinosa som jag hört talas om tidigare men aldrig hört. Hon hade en härligt barnslig, men klar röst.

En helt ny bekantskap var Moto boy. Och jag måste säga att han var en mycket trevlig ny bekantskap med den rösten han besitter.



Mitt enda minus var att spelningen var för kort. De sjöng bara två låtar var. De hade gärna fått spela ett tag till och gärna också gjort någon låt tillsammans.

Men det var kul att se artisterna i gasen, jag tror nog att det hade slunkit ner ett och annat glas innan ett par av dem gick på.

Dusty

I kväll ska jag och Chloë gå på En afton med Dusty Springfield. Jag måste erkänna att jag inte haft så bra koll på henne, men artisterna (Titiyo, Marit Bergman och Magnus Carlson bland annat) lockade. Plus att det känns roligt att hitta på något med Chloë.

Efter en snabb googling visar det sig dock att även om jag inte har så bra koll på sångerskan så har jag rätt bra koll på hennes låtar. Det blir nog en mycket trevlig kväll det här.

Den här låten till exempel har gjorts i många härliga tappningar:

Tankevärksamhet

I måndags när jag satt på tåget till Falun kände jag mig nog lite stressad. För rätt vad det var drog det åt i magen och jag kände en värk jag aldrig känt förut. Uppgivet tänkte jag att det är typiskt min tur. Nu kör det igång och jag sitter på ett tåg på väg hemifrån. Och stackars E får slänga sig i bilen och köra, med andan i halsen, till ett sjukhus i en stad han inte känner till.

Som tur var hände det bara en gång och nu är jag hemma. Om värkarna kör igång är jag, om inte beredd (kan man någonsin vara det?), åtminstone aldrig längre än en halvtimme hemifrån. Det känns tryggt.

Nödvändigt ont

E besiktigade bilen i morse. Bilen, som inte gör annat än att gräva djupa hål i våra plånböcker men som vi inte vill vara utan. Tyvärr fick han en övernitisk besiktningsman som upptäckte att vi inte har någon nyckel till dragkroken. En nyckel som besiktningsmannen erkände inte behövdes för att fästa dragkroken, men likväl måste den finnas på plats.

Vi har en månad på oss att ordna detta och ombesikta bilen. Annars blir det körförbud... Hahaha. Jag älskar vår bil!

Partypoop

Två incidenter från det trevliga 30-års partajet i lördags:

En tjej börjar prata om bloggar och förfasa sig över de urtråkiga bloggar som existerar där ute. Hon menar att om de åtminstone har ett tema känns det okej, men att bara babbla på om allt och ingenting är helt meningslöst. Gissa vem som inte outade sig under den middagen.

Vid två tillfällen under kvällen sänkte sig en rejäl odör över bordet. Någon som satt runt det hade uppenbarligen ätit något olämpligt och det riktigt stack i näsan. Själv ville jag helst hoppa upp och skrika "Det var inte jag!", men eftersom jag inte kände någon runt bordet höll jag masken och andan så gott det gick. Det kändes dock som om jag är den som får bära hundhuvudet som höggravid kvinna med en extremt hög toalettsbesöksfrekvens. Attans.

Preparation

Eftersom det inte går att föreställa sig (även om vi ofta försöker) hur livet blir med Pyret i familjen har vi börjat förbereda oss praktiskt så gott det går. Barnvagnen har stått i hallen ett tag nu. Vi har köpt lite kläder, gosiga filtar och sängkläder.

Men i går, då gjorde vi i ordning spjälsängen och nu står den bredvid min sida av sängen. Där kommer Pyret att sova bland flodhästarna...

Vi körde också en premiärtvätt i vår nya tvättmaskin. Det var Pyrets färgglada (ehrm, mestadels bruna) kläder som fick bli tvättade och alldeles strax ska de vikas in i Pyrets lilla klädskåp.

Jag börjar längta nu.

Big mama

Jag förfasar mig en aning över min viktuppgång de senaste två veckorna. Fram till nu har den varit ganska konstant, ungefär ett halvt kilo per vecka, och det har känts jättebra. Men de senaste två veckorna snackar vi minst ett kilo per vecka och jag undrar vart det här kommer att sluta.

Pyret lägger tydligen på sig 200-250 gram per vecka. Och resten då??

Plinge-linge-ling nu ska tåget gå

I dag åker jag till Falun för att hålla i en kurs i morgon. Det är min sista jobbgrej på annan ort. Det är mycket som är det sista nu innan Pyret. Jag har redan börjat dela upp händelser i tankar på före och efter. I december är det svårt att tänka före eller efter eftersom Pyret kan dyka upp när som helst. Men i januari, då är det definitivt efter. Tanken svindlar av förväntan och funderingar på hur det kommer att vara.

Men just nu ligger mitt största fokus på att komma igenom de två sista veckornas jobb. Min kropp börjar bli trött nu och ett vilrum på kontoret vore inte helt fel.

Matglad

Helgens trevliga saker:

En god middag i Uppsala på fredagen
En härlig kväll med supergod mat för att fira Redaktrisens 30-års dag på lördagen
En mysig långpromenad med Chloë, det var alldeles för längesedan
En pannkaksbrunch som inte gick av för hackor. Mina pannkakor innehöll banan, chokladsås och grädde...

Helgens upptäckter:

Pannkaka kan verkligen lägga sig som ett lock i magen. Jag känner av sviterna ännu
Mina vader har precis börjat visa tendenser till att svälla upp till stockar och jag undrar hur jag ska kunna jobba i stövlarna som jag hade tänkt ha på mig

Skimret?

I går fick jag ett trevligt samtal från min mor. Hon berättade att hon pratat med en av mina kontorskollegor och han sa att de har pratat om mig på jobbet. Först tyckte jag att det lät oroväckande, hade han kanske sagt hur tidigt jag börjat masa mig iväg på eftermiddagarna eller hur tråkigt det är att ha mig på kontoret. Men nej, han sa inget av det ovanstående. De har pratat om att jag bara blir vackrare och vackrare för varje dag. Fina gravida har han sett förut, men han tyckte nog att jag tog priset!

Hahaha, det verkar som om mitt "glow" bara ger sig tillkänna på kontoret. Jag som inte ens vill vara där längre. Men kul att höra inför helgen. Och jag tror nog att jag kände mig en gnutta vackrare i går kväll.

Four eyes

Jag har haft glasögon sedan i sjätte klass. Jag behöver inte använda dem hela tiden, mitt synfel är inte kraftigt, men jag har alltid sagt att jag har dem när jag ser på tv eller läser. Det är inte sant.

Enda gången jag brukar använda mina glasögon är när jag går på bio eller när jag tycker att jag behöver lite extra pondus på jobbet. Glasögonen är en mask jag tar på mig för att bli extra bestämd.

I går satt jag framför tv:n och E tittade på mig. "Ser du dåligt?" frågade han. "Hurså?" kontrade jag. E imiterade mitt kisande (och jag undrar hur min bekymmersrynka kunnat bli så djup) och rotade fram mina glasögon ur min väska. Jag tog på mig dem och, jädrar, vilken skillnad det blev. Inte konstigt att jag haft ont i huvudet ofta på senare tid.

Från och med nu är det fritt fram att kalla mig glasögonorm.

Morgonsurprise

Jag har passerat 80 kg!

*Hjälp!*

Ordermottagning

Jag börjar tro att jag skulle ha gått på föräldraledighet tidigare (bara två veckors jobb kvar nu). Under gårdagen var det nämligen två personer som kontaktade mig på grund av att deltagare jag tidigare har haft har skrutit om kursen jag håller i.

Det har aldrig hänt mig tidigare och det tog ungefär tre år från det jag började jobba som utbildningskonsult. Jag kände direkt att jobbet som ordermottagare passar mig mycket bättre än som säljare. Det är ju jättekul att bli uppringd av någon som säger att de hört att jag är bra.

Så gårdagen var nog min absoluta höjdpunkt i det här jobbet. Vilket är perfekt för jag har hört att man ska sluta när man är på topp.

Flyttlass

Efter föreläsningen i går hjälpte vi Lärarinnan och Doktorn (fd Forskaren) att flytta. Eller vi och vi. E och några andra starka killar och Lärarinnan bar och sprang upp och nedför trappor. Själv stod jag vid sidan och hejade på. Faktiskt ett lite ovanligt läge för mig, trots att jag är en latmask. Jag brukar faktiskt hugga i när det behövs. Och jag orkar bära en hel del.

Men nu säger kroppen stopp för sådana saker och det är bara att lyssna. Och det gör jag. Därför försökte jag ta mitt jobb som hejaklack på största allvar och berömde de små arbetsmyrorna för hur duktiga de var på att lasta in i lastbilen och förundrades över alla de tunga saker de orkade bära. Jag kände mig som en riktig tillgång i flytten, det gjorde jag verkligen.

Skottpengar

I går var jag och E på en föreläsning på det sjukhus dit vi ska åka när det är dags för Pyret att komma ut. Det är inte så länge kvar nu. Enligt den guppande bebin här bredvid är det 31 dagar kvar (till det beräknade datumet vill säga, det kan lika gärna vara två veckor plus eller minus det datumet)!

Hur som helst, när vi satt där på föreläsningen började kvinnan bredvid mig pillra med något. Tro det eller ej, men jag hörde det på rivet och det efterföljande prasslet att det var en Toblerone hon öppnade. En snabb flukt åt sidan bekräftade min misstanke och bara sådär var min uppmärksamhet på föreläsningen som bortblåst. I mitt stilla sinne undrade jag om hon var komplett galen som satt och tryckte i sig Toblerone med en annan gravid bredvid sig. Snålvattnet rann till rejält och under hela gårdagkvällen längtade jag efter att få äta Toblerone, om så bara en lite alptopp.

X-files

I går hade vi E:s ex på middag.

Det lät väl lagom intressant?! De var tillsammans i nästan ett år för en sisådär 14 år sedan så man skulle kunna säga att deras förhållande är preskriberat nu. Vänskapen har de dock hållit i och jag har också fått komma med på ett hörn. Exet är supertrevlig och väldigt socialt engagerad. Jag och E är rörande överens om att det är tur att andra engagerar sig, så att vi kan ligga i soffan och tänka på oväsentligheter.

Exet har ett jättefint namn också. Som jag gärna hade döpt Pyret till om Pyret visar sig vara en tjej. Men det känns inte riktigt rätt att döpa Pyret till samma namn som E:s ex, även om det var längesedan. I stället försöker jag pracka på namnet på alla mina kompisar. Ingen verkar ha nappat hittills.

Barack

Det känns bra att han vann. Jag kan egentligen inte motivera den känslan med mer än att i mitt tycke är det bättre med en demokrat än en republikan på presidentposten. Och det känns lite häftigt att få vara med om ett historiskt ögonblick, det ska jag inte sticka under stol med.

Jag kommer ihåg att mina föräldrar tittade på mig med allvarliga blickar när Berlinmuren revs och sa åt mig att minnas det här. Det var historia vi fick vara med om. Och det tog skruv för tv-bilderna etsade sig fast i minnet, trots att jag bara var 11 år vid tillfället.

Jämmerdal

Fast jämmerdalen är inte så djup som ni kanske tror. Jag mår toppen i dag. Har bara lärt mig den brännande vägen att flottiga, mastiga, goda bullar inte är det bästa precis innan läggdags.

Stoisk

I går kunde E skatta sig lycklig för att min graviditet hittills varit så fri från krämpor. Han har haft åtta månaders lugn och ro, mitt humör har faktiskt varit jämnare än någonsin, men gårdagen skulle kunna vara upptakten till drygt en månads jämmerdal.

I går kände jag mig tung och otymplig i kroppen för första gången, allt kändes jobbigt och ändå kröp det i kroppen när jag låg i soffan. Efter kvällsfikat, bullar med mjölk, fick jag halsbränna. Det har jag aldrig haft förut. Stackars er som har det för jämnan för fy tusan vad det brändes, och brändes, och brändes.

Jag led högt och ljudligt där hemma och E kunde inte göra annat än att nicka medlidande och försöka ignorera mina suckar. Hade vi haft nio månader av det här hade det blivit skilsmässa innan vi ens hunnit fram till altaret. (Inte för att vi ska vigas vid något altare, men ni fattar vad jag menar.)

Efterlyst

Jordgubben - vart har du tagit vägen?
Jag får bara det här hemska beskedet...

"Bloggen har tagits bort
Bloggen på blondisthenewsmart.blogspot.com har tagits bort. Den här adressen är inte tillgänglig för nya bloggar."

Nostalgitripp

När jag började få Dons låt på hjärnan poppade också den här upp i huvudet.



Oj, vad vi tyckte att han var snygg. I syrenlila kostym och allt. Jag och Hovmästarinnan satt framför hennes tv och såg den här låten om och om igen och så turades vi om att pussa på honom när han var i närbild.

Jag och Hovmästarinnan skrev också till hans fanclub och Hovmästarinnan fick ett signerat foto av underverket. Dagen efter såg jag ett liknande kuvert som det Hovmästarinnan fått stå lutat mot väggen på vår köksbänk. Med flämtande andning och darriga händer sträckte jag ut armarna för att få tag i kuvertet, men lyckades i stället fumla ner det i glipan mellan köksbänken och väggen. Vi lyckades aldrig få tag i det där olycksaliga kuvertet, trots att jag förgäves insisterade på att vi skulle riva ut skåpet, och min personliga katastrof var ett faktum.

Nuförtiden önskar jag att jag hade varit där när de som köpte vårt hus renoverade köket och fick en bonus i form av ett signerat foto av Thomas Forstner i syrenlila kostym. Hade de vetat det när de köpte huset hade de förmodligen lagt på ytterligare ett par tusenlappar på köpesumman.

Hjärtslag

Eftersom Amanda har länkat till en hel del roliga You Tube-grejer på senare tid har jag också blivit lite fast igen.

Minns ni den här gamla godingen? Oj, vad jag tyckte att han var het, och så bra han sjöng...

What's the frequency, Kenneth?

Jag har irriterat mig på det. Vi har testat med ståltråd och diverse tejpningar men ingenting har gett resultat.

Jag pratar om att få radion att funka på vårt hemmabiosystem. Jag har bett E fråga när han ändå är iväg och köper elektronik om hur vi ska få fast den där sladdriga lilla radiosladden, men han verkar aldrig ha kommit till skott. I dag tog jag tjuren vid hornen och promenixade in på en elektronikbutik efter en trevlig lunch med Hovmästarinnan. Jag hittade det jag sökte i princip på en gång, har nu pluggat i sladden och Voilá! vi har en fungerande radio. För 39 kr. Jag undrar lite över varför vi inte tagit tag i detta tidigare, men nu ska jag strunta i det och ta reda på hur jag programmerar in kanalerna och sedan ska jag vara glad och lyssna på radio varje dag!

Fåglarna

Jag visste väl att det fanns ett gott skäl till varför jag skyr duvorna här utanför som pesten. Jag lade ut våra täcken och kuddar på balkongen i förmiddags för att vädra dem och när jag skulle ta in dem hade en fågeljävel skitit på mitt täcke. Argh.

Duvor överlag väcker inga varma känslor i mig. För ett par år sedan höll jag på att krocka med en duva när jag kom cyklande och det är nog det närmaste en nära-döden-upplevelse jag har kommit. Det tog en bra stund innan mitt stackars hjärta hade lugnat sig såpass att jag kunde cykla vidare. Att inte duvan föll stendöd ner på marken förundrar mig fortfarande, fåglar har väl inte så starka hjärtan?

Segla bort

Nu gled jag in på musikspåret. Just nu sitter jag nämligen och lyssnar på David Gray's White Ladder. En skiva som är intimt förknippad med min drömresa som jag gjorde med en vän hösten 2001. Jag hade hört låten Sail away redan innan vi åkte och tvingade i princip E att tycka om den också. Men under resan, och framför allt på Nya Zeeland, lyssnade jag och min vän på skivan varje dag. Då började vår resa närma sig sluttampen och min längtan efter att få komma hem till E växte för varje dag.

Väl hemma gick skivan på repeat. Medan E var i skolan satt jag hemma och fixade fotoalbum och, gjorde det jag blivit expert på under resan, fördrev tiden. Jag mådde så enormt bra. Jag hade gjort den där resan som jag längtat efter så länge, jag var supernöjd med hur den blev och otroligt glad över att vara hemma och nybliven sambo med E. Livet var på topp, och jag kan fortfarande känna den där värmen sprida sig i kroppen när jag kör igång skivan. Förnöjsamhet och tillfredsställelse med livet.

Music of the night

Jag har försökt utbilda Pyret de senaste månaderna i vad morsan gillar att lyssna på. Vi har stuffat till Veronica Maggio, Justin Timberlake, David Gray, Counting Crows, Dixie chicks med flera. Pyret har inte givit ifrån sig någon särskild signal och jag började frukta att Pyret kommer växa upp utan att gilla musik.

Men i lördags, då blev det fart i magen. Det var som om musiken som trängde in till Pyret gjorde att h*n bara ville dansa loss. I vanliga fall hade jag tyckt att det är suveränt att Pyret äntligen verkar uppskatta musik, om det inte hade varit för att vi tittade på en dansbandstävling!

Men okej, bara för att det är du Pyret så kommer här låten som du verkar älska!

Varukorg

I kväll var jag och handlade och ingen kunde väl missta sig på vad som skulle ske i vårt hushåll under kvällen. På bandet lastade jag upp två liter mjölk, ett juicepaket, en chipspåse och en stor chokladkaka med nötter i. Vi skulle helt enkelt fortsätta på den inslagna ätarvägen och jag skulle fortsätta bygga upp min kropp med allt annat än nyttigheter.

Så långt var allt väl.

Men när tjejen som stod framför mig packade upp sina varor väcktes mitt intresse. Hon såg nämligen ut som om hon precis kommit hem från en liten resa, hon hade en resväska nedställd i vagnen, och då vill man ju gärna fylla förråden. Frågan är bara vad hon driver för typ av hushåll. Det hon packade upp på varubandet var - två folköl och en påse morötter!

Sicko

Det har varit jättemysigt att ha föräldrarna här i helgen. Jag och Lilla mor bakade bullar (som nästan är uppätna nu) och vi har ätit och svullat hela helgen. Tyvärr blev det ingen musikal för oss eftersom Lilla mor fick feber - igen. Men det har varit jätteskönt att bara umgås och dega i soffan tillsammans.

Nästa gång vi träffar mina eller E:s föräldrar kommer vi att ha Pyret hos oss, om allt går som det ska. Då är jag en Mamma och E en Pappa...

Visit

Min enkla plan fungerade. Mest för att E har lite dåligt samvete över hur länge han har sagt att han ska städa men inte kommit till skott.

Jag har verkligen underskattat nöjet i att se någon annan jobba känner jag. Rätt vad det var kunde jag vifta lite mot en byrå och vips var E där med dammtrasan. Nu är det rent och fint här hemma och det känns skönt för mina föräldrar kommer i kväll.

Vi ska ha en myshelg, jag och mor kanske ska baka lite bullar och så ska vi se på musikal. Det ska bli roligt att ha dem här, speciellt eftersom Lilla mor mår så mycket bättre nu.

Hoppas att ni alla får en bra Allhelgonahelg och tänd extra många ljus för dem som ni saknar.

See you in my dreams

Det märks att Pyrets ankomst börjar närma sig. Framför allt i våra drömmar. Jag drömmer titt som tätt att jag helt enkelt glömmer bort Pyret hela tiden och får verkligen kämpa med att komma ihåg att kolla till Pyret nu och då.

E har det lite jobbigare. I natt drömde han att jag blev jagad av en mördare som ville döda mig och ta Pyret ifrån oss.

Han såg inte så pigg ut i morse.

Jag mötte Lassie

Det jag glömde skriva om den där snöstormen för två år sedan var ju det som var absolut roligast med hela kvällen. Efter fyra timmar i bilen börjar vi närma oss hemmet. I en tunnel kommer en gammal skraltig Volvo och försöker pressa sig förbi oss, E är lätt irriterad och vägrar ge vika och jag ser i ögonvrån hur någon hytter med näven mot oss. Jag tittar dit och till min förvåning ser jag...

...Nalle Knutsson. I päls, såklart!

Bilden lånade jag här.

Snowstorm

De har varnar för snöoväder så jag tror att jag ska börja dra mig hemåt snart. I och för sig har jag faktiskt gångavstånd till hemmet, men man får väl ta sina chanser eller hur!?

För ganska precis två år sedan höll jag på att fastna på ett tåg i Uppsala när snökaoset kom, tåget skulle inte kunna gå vidare sa de. Som tur var gick ett annat tåg till förorten där E jobbar så han kom och hämtade mig och med en hastighet av i snitt 15 km/h på E4:an kom vi hem på cirka fyra timmar.

I dag hoppas jag att E kommer hem lite mer i tid. Vi ska tvätta och städa inför mina föräldrars besök i morgon och det har jag minsann inte tänkt ta tag i ensam. Nej, min plan är snarare att äntligen börja utnyttja min grossess och kanske ligga i soffan, äta praliner och dirigera arbetet framför Grey's anatomy. Jag har varit alldeles för självgående hittills och eftersom jag fortfarande känner mig så stark i kroppen tänker jag att jag måste förbise det och bara lägga mig helt enkelt. En enkel men ack så förförisk plan...

Se upp i backen

Tänk vad lite ärtsoppa och pannkaka kan liva upp en dag. Oj, vad gott det var med pannkaka med massvis av sylt och grädde. Jag hade kunnat sitta kvar hela eftermiddagen och smaska. Men Pyret tycker att det blev trångt nog ändå, så det var tur att jag gick ifrån lunchbuffén tillslut.

Crash boom bang

Ledsenheten har gett med sig en aning. Men jag känner mig fortfarande lite darrig. Ibland dyker den på mig som ett slag i magen, utan någon förvarning. Och då kan jag inte stå emot, utan måste bara låta det skölja över mig. Kapitulera. Acceptera och bara vara.

Men mitt i all ledsenhet är jag också glad över att jag har en sambo som kommer hem med mat och en extra bonus, choklad i form av Geisha Orange Dream. Som stryker lite extra i mitt hår och tittar på mig med öm blick. Fast jag får inte tänka på hur glad jag är över det just nu, för då kommer tårarna igen...

Booby trap

Jag köpte min första amningsbehå i går. Här var jag och fick jättebra hjälp.

Storleken? Ja, men det blev blygsamma 75 G. Det kan också hända att det blir lite för litet senare(!). Tur att jag har till och med I på mig, sedan blir det dubbelbokstäver bakom 75:an.

Afternoon tea

Jag har ledigt i eftermiddag. Eftersom jag lyckades boka in ett möte på fredag eftermiddag, som egentligen är en inarbetad dag för oss, får jag göra så att jag är ledig i eftermiddag och fredag förmiddag istället.

Så jag ska slänga i mig maten fort som attan, göra några små ärenden och sedan ska jag inta sovläge i soffan. Jag vet inte om det är hormonerna (som jag faktiskt aldrig känt av tidigare) eller något annat som spökar men jag känner mig ledsen. På gränsen till tårar mest hela tiden. Då brukar sömn vara en bra medicin så i eftermiddag ska jag kurera mig.

Weddingplanner

Vi hade E:s gamla vän Mössan och hans tjej, Barnboksredaktrisen, på middag i går. Det var mycket trevligt och två flaskor vin fick de i sig - svamparna (jag är inte ett dugg avundsjuk som ni märker...). Mössan och Barnboksredaktrisen ska gifta sig lördagen innan vi ska slå till och det var intressant att höra deras resonemang om gäster och vilka de vill bjuda. Det är nämligen en diskussion jag och E har haft i många omgångar, men nu känner vi att vi är ganska överens. Det är inte Mössan och Barnboksredaktrisen.

Hon har stor släkt, han har nästan ingen. Hon tycker att respektive absolut ska bjudas, han tycker att har man inte träffat de respektive så behöver de inte bjudas heller. Jag hoppas att de kommer överens för jag tror att deras bröllop blir jättekul.

Magstarkt

I morse när jag och E skulle kramas funderade jag på vad det var som tog emot, jag tittade ner och insåg att det var min mage. Märklig känsla.

Och i Amsterdam var det för första gången en tjej som erbjöd mig sin plats på spårvagnen. Jag tackade nej, än orkar jag stå på benen, men det kändes kul att det faktiskt börjar synas nu. Fast det är klart, jag kanske bara såg gammal och skraltig ut...

Störting always

I dag tycker jag synd om alla som är strandade någonstans, eller som trodde att de faktiskt skulle få komma iväg på en härlig resa i dag. Och så är jag jätteglad över att det inte var den här helgen vi skulle ha åkt till Amsterdam...vilket antiklimax det hade varit.

Bilden lånade jag här.

Conception

Vi hade en rolig diskussion i helgen om när vi blev till. Midsommarbarn har väl alla hört talas om och vi är en hel del sådana i min bekantskapskrets. Jag och Holländskan blev gjorda i anslutning till midsommar och Lantlollan är född nästan på pricken nio månader efter midsommarafton. Så började vi fundera på när E och Tulpanen blev till och det visade sig vara i anslutning till en av föräldrarnas födelsedag.

E testade denna teori på sitt jobb i går och förutom två undantag som bekräftar regeln har i princip alla blivit till vid midsommar eller i anslutning till en födelsedag.

Så, hur är det för er? Midsommar eller födelsedag? Eller var era föräldrar sådana där nykära typer kanske som kunde ligga på en vanlig onsdag?