För ganska precis ett år sedan började jag känna att de där förvärkarna kanske var riktiga värkar ändå. 4 timmar senare var hon här. Lillkorven, den sötaste lilla tjejen med ett sjuhelsikes humör. Sjukt snabbt tiden går va!?
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
3 kommentarer:
Vad fint med en semla på ettårsdagen. Hurra för lillkorven!
Ja hurra indeed! Dessutom var det första gången hon fick i sig något riktigt sött. Det lär inte bli den sista...
Hurra för gullisen!!
Skicka en kommentar