Herregud vad blödig jag är... Jag har suttit med tårar i ögonen och fullkomligt slukat allt om den nya prinsessan. Det är ju faktiskt något alldeles speciellt när de små liven gör entré. Plötsligt känns ett tredje barn inte så långt borta...
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar