E var chaufför så jag kastade alla tankar på att jag har barn åt sidan och drack vin av hjärtats lust. Skrattade, pratade och åt.
I morse var jag inte lika kaxig när Morran vaknade och jag fick masa mig upp (något tack för att han körde oss ska han väl ha ändå, E). Men det gick. Trött är jag så klart, fast mest glad. Jag älskar kvällar som går i ätandets och vänskapens tecken.
2 kommentarer:
Jag med! Det låter som att ni hade en fantastiskt fin kväll. Själv kastade jag ut julgranen och hade the blues över det. Livet är så olika ibland.
Haha, ja visst är det. Men jag är ofta avis på era fantastiska middagar, bara så du vet.
Skicka en kommentar