Matmor

En kär vän till mig, vi kan kalla henne Sjöstadsmorsan, som jag lärde känna när vi båda var föräldralediga med våra första barn har precis fått barn igen. På tok för tidigt. Den lilla sparven vägde bara precis över 1,7 kilo och hon är så liten så jag kan nog inte ens förstå hur liten hon är. Nu ligger de på neonatalen och har behov av att få matlådor till sig.

Genast kickar det igång något hos mig. Så i kväll har jag lagat mat precis hela kvällen. Det är exakt samma beteende som när min kära mor opererade hjärtat och jag storstädade hela mammas och pappas hus för jag visste att mamma hade känt sig stressad över städningen innan hon blev dålig.

På något sätt är det som om jag behöver få göra något. Vad som helst. För att känna att jag kan hjälpa till på det lilla sätt jag kan. För att känna att jag gör något och inte bara går och tänker och hoppas.

Så i morgon, då är det leverans för 30-nåntings första matkasse. Vem vet. Det kanske blir succé!