Och döm om min förvåning när hon knatar iväg, står och väntar på sin tur och när det väl är hennes tur så kommunicerar hon så pass bra med mannen (jag satt så långt bort så jag hörde inte vad som sades) att hon får sitt äpple, hon lämnar ifrån sig sin peng och han hämtar växel och ger henne.
Herregud, två och ett halvt år going on tretton.
Och stoltheten i hennes blick när hon kom tillbaka gick inte att ta miste på, den såg jag trots mina stolta tårar i ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar