Min farfar ligger för döden. Han har inte varit riktigt kontaktbar på ett par dagar och min pappa och faster sover på sjukhuset. Han fyllde 97 i oktober och har fått vara frisk större delen av sitt liv, men det är ändå så oändligt sorgligt.I dag satte pappa mobilen till hans öra när vi pratade och jag sa att det var jag och att jag älskade honom. Då öppnade han ögonen och försökte prata.
Aj, mitt hjärta.
Jag grät hela vägen till öppna förskolan.
UPPDATERING: Jag pratade med farfar vid nio. Klockan tio orkade inte hans hjärta längre. Jag är enormt tacksam över att jag ringde när jag gjorde.
13 kommentarer:
:( Stor tröstande kram!
Tack ak!
Oj oj oj.
Tänker på er.
Tack Amanda.
Styrkekram.
Oj, vad tråkigt att han har gått bort. Och vad underbart att du hann säga några sista ord till honom.
Vilken fin bild på honom och Mira.
Kram
Tack Linnea och Anna, ja jag blev så tacksam när jag insåg hur nära det faktiskt var att jag aldrig hann säga något mer.
Kramar tillbaka
åh gulle, vilken tur att du hann berätta för honom att du älskar honom! tänker på dej. kram!
Jätteledsen för din farfar! Alla mina lever fortfarande, men jag vågar inte tänka på den dag de börjar droppa av. Så fint att du i alla fall fick prata med honom. Kram!
Tack Jordgubben, och jag är jätteglad för att jag hann.
Stycket, tack. Jag har också haft tur och fått ha min mor- och farföräldrar länge i jämförelse med andra. Nu är bara morfar kvar i livet.
Vet precis hur det kännas. Du är lyckligt lottad som fick prata med honom. Det är lycka i sorgen.
Kram Emm
Jag är otroligt tacksam för att jag fick göra det Emm, kram.
Skicka en kommentar