Av någon anledning halkade jag och E in på en diskussion om skådespeleri i går. Vi kom fram till, och rätta oss gärna om vi har fel ni som vet, att den absolut svåraste känslan att få fram måste vara ett sådant där bubbligt gapskratt som inte går att hejda när det kommer. Vi sa att i många filmer och tv-serier märks det oftast när det är ett naturligt skratt som de valt att behålla i scenen.
Gapskratt. Jag skrattade ett sådant i går. Det hade jag inte kunnat återskapa i dag. Men så är jag ingen skådespelare heller för den delen.
söndag 28 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Enligt mig är det två som är svårast: skrattet, ja, men också skämset. Du vet den där känslan av ånejånejånej!!! Skitsvårt!
Åh vad bra, den känslan tänkte vi inte på. Ja herregud det måste ju vara riktigt knivigt. Tack för ditt svar.
Skicka en kommentar