Skrattattack

Jag har ett mål varje dag. Målet är att Mira ska få skratta så att hon får skratthicka. Varje gång jag busar med henne så att hon gurglar av skratt funderar jag på varför jag inte ser till att jag själv får skratta på det viset varje dag. Märkligt egentligen.

Men i går, då skrattade jag och E så att vi grät. Jag kunde inte röra mig ur fläcken där jag stod och skakade av skratt i köket och E var tvungen att sätta sig vid köksbordet för att benen inte bar honom.

Jag ler fortfarande...

Lillskruttan som en glader för två månader och många hårstrån sedan.