Jag vet inte, men är man inte lite störd om man inte riktigt vågar tänka på hur mycket man älskar sitt barn för att om man gjorde det skulle man förvandlas till en våt liten fläck?
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
4 kommentarer:
Nej. Heeeeelt normaaaaal. Jag gråter lite typ varje dag över det, sedan tvingar jag mig själv att sluta tänka på det för jag blir så rädd. Stabilt.
Haha, skönt att veta att jag inte är ensam!
Nej jag tror man är lite störd om det INTE är så.
Men vad vet jag jag är ju bara rookie på detta.
Amanda, då fortsätter jag att inte tänka på det ;-)
Skicka en kommentar