I vår förening har vi ett gruppboende med förståndshandikappade. Jag har inte märkt av det förrän i dag. På väg ut på en promenad mötte jag en kvinna som kanske inte hade alla hemma, men hon visste så väl vilken som var den bästa vägen till en moders hjärta.
Precis när hon passerat oss, utan att så mycket som snegla in i barnvagnen, sa hon: Vilken gullig bebis du har!
Jag tackade stolt och glatt och låtsades som om hon faktiskt hade sett Mira.
torsdag 15 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar