En annan verklighet

Mira har en dagiskompis, tillika granne, som är jämnårig med henne och jag tycker att den där tjejen ser så otroligt menlös ut. Hemsk människa jag är va!? Hon säger aldrig någonting och jag har banne mig aldrig sett henne skratta.

I går, när flickans pappa hämtade henne samtidigt som jag hämtade Mira, stank det sprit i omklädningsrummet. Pappan pratade med en jättelöjlig röst och Miras dagiskompis bara satt där och tittade. Som vanligt.

Jag vet inte om han hade druckit i går på dagen eller om han hade festat till det rejält på söndagkvällen. Men min magkänsla sa mig att han faktiskt var onykter i går. Otroligt obehagligt. Och vad gör man? Jag hade god lust att faktiskt säga något till Mira om att det luktade i rummet...men jag fegade ur. Om det händer igen måste jag göra något, men vad?

Working girl

På onsdag börjar jag jobba igen. Visserligen bara halvtid hela februari, men det känns helt sjukt. Jag vet ju banne mig inte hur man gör längre. Kan man prata om annat är barn, syskon, snor och kräks? Och framför allt, kan jag ha på mig annat än bekväma jeans (som snabbt byts ut till mjukisbrallor om jag är hemma) och lössittande tröjor?

Det ska bli väldigt intressant att se hur mitt "nya" liv artar sig...

Anslagstavlan

Hej Frau Anna (om du nu någonsin läser min blogg), du var ju så snäll och skickade en länk till mig (med ytterst vänlig hjälp av Erika) så att jag skulle kunna läsa din blogg. Men länken i mejlet funkade inte. Och jag vill så gärna fortsätta läsa din blogg och jag har inte din mejl och så känns det lite pinigt att mejla Erika igen.

Därav denna efterlysning.

trettinanting@hotmail.com (om inbjudan fortfarande kvarstår)

14 ljuvliga dagar

Halvtidsrapport

En hel vecka har redan gått och jag fattar inte riktigt hur det gick till. I dag är det dock lite sjukstuga. Lillkorven fick feber i natt och Chloës son har risig mage. Men det är ingenting som är akut, humöret är ändå på topp och varför skulle det inte vara det när man får vara naken (OBS! Barnen) och bada hela dagarna.

Flygresan visade i alla fall hur grovt jag underskattade våra barn. Molly sov totalt 4,5 timme från att vi klev på planet tills vi kom fram till huset, många och långa timmar senare. Mira sov ännu mindre. Men de höll ändå humöret uppe och sov gott första natten så någon jet lag har vi inte märkt av.

Så nu badar vi i poolen varje dag. Vi äter gott. Dricker en massa öl (OBS! De vuxna). Och njuter av att vara här. Så många utflykter kommer det inte att bli tyvärr. Det är väldigt varmt och med barn som sitter i barnvagn är det svårt att komma sig runt, eller så är vi bara för bekväma. Men vi har hunnit med ett par turer till olika marknader och har en båttur inplanerad så jag tror det blir ganska lagom. Det är inte fy skam att bada i poolen varje dag, det är det verkligen inte.

Solresor

Näe hörrni. Nu lämnar vi mörkret och vintern som knappt hunnit vintra till sig.

I morgon drar vi till Khao Lak, där vi har hyrt ett hus med Chloë och hennes familj. Flygresan blir väldigt intressant med tre barn i åldrarna tio månader, snart två år och tre år. Väldigt intressant.

Men sedan. Sedan är vi där i ljuvliga två veckor. Inga overaller. Ingen matlagning. Bara bada, umgås, bråka, skratta och låta livet ha sin gilla gång. Vi hörs i slutet av januari.

Gotye

Alltså nu har ju alla (inte riktigt kanske men många) tipsat om den här låten:



Mira äääälskar videon och tycker att det är jättespännande när de blir målade. Och den växer på en, det gör den. Nu sjunger jag på den varje dag.

Och så hittade jag den här:



Fem personer och en gitarr. Det kan bara inte bli fel!

Klacksparkar och pandaringar

Åh himmel vilken mysig kväll vi hade i går. Vi var bjudna ut till lantishuset där Kocken och Hovmästarinnan bor. De bjöd på otroligt goda tacos - det är ju ändå en kock vi har att göra med - och gott vin.

E var chaufför så jag kastade alla tankar på att jag har barn åt sidan och drack vin av hjärtats lust. Skrattade, pratade och åt.

I morse var jag inte lika kaxig när Morran vaknade och jag fick masa mig upp (något tack för att han körde oss ska han väl ha ändå, E). Men det gick. Trött är jag så klart, fast mest glad. Jag älskar kvällar som går i ätandets och vänskapens tecken.

Humble pie

Det är lätt att känna sig rätt så fet när Mira betraktar mig efter en dusch när jag tar på mig trosorna och frågar:

"Är trosorna lite för tighta mamma?"

Jag svarar nej och säger att min mage ser ut så här just nu. Med lite överhäng. Hon funderar lite till, verkar inte helt övertygad och frågar:

"Gör det ont?"

2012 får gå i träningens tecken. Det är tydligt det.

Dagmamma

En rolig grej som har hänt mig i bloggvärlden trots min relativa slöhet är att jag hittat min forna dagmammas äldsta dotter här.

Erika!

Så himla kul att läsa. Erika är tre år äldre än jag och det är ju evigheters evigheter när man är liten. Jag menar, hon gick ju i skolan och var jättestor, mogen och världsvan medan jag bara var en liten gvadd.

Erika lärde mig att skriva kärleksbrev (som min mamma slängde innan de hann skickas) och berättade för mig att min blivande lärare kallades för Bombade Beirut. Och hon älskade musik så där fick jag verkligen lära mig ett och annat.

Jag älskade att vara hos min dagmamma. Jag minns egentligen inte så mycket, annat än att vi lade miljoners miljoner pärlplattor och jag och min kompis Jenny gjorde massvis av exemplar av en bok, Tigge Tagge Igelkott. Säkerligen en storsäljare.

Ingen annanstans var fläskkorv och potatismos så gott som hos min dagmamma. Där lärde jag mig att man äter maten först och dricker sedan. Och så glömmer jag aldrig hennes devis "Ketchup är ingen sås, det är en krydda."

Men det bästa av allt är att jag fick VIP-tillträde till Erikas rum. Det är nog enda gången i mitt liv jag haft någon typ av VIP-ställning. Egentligen var hennes rum off limits för oss dagbarn. Dörren var alltid stängd. Ni kanske undrar varför det var så speciellt men om jag berättar att det, under hennes säng, fanns en stor låda full med Serie-Starlet kanske ni förstår. Jag hade, och har, ett ganska stort behov av att få vara för mig själv ibland. Tänk er lyckan när man kan smita in i ett rum, dit ingen annan får komma in, och läsa av hjärtats lust.

Just nu känns det som en utopi kan jag meddela.

Såsigt

Är det inte märkligt hur lägligt det kan kännas med en långhelg när julledigheten just tagit slut?

I dag såsar vi runt hemma i pyjamas. Lite tvätt och städ (dvs E städar och jag sitter framför datorn - just nu i alla fall) står på agendan och det känns faktiskt helt okej.

Spräcklig

På tal om balans kan man säga att det borde jag ha tänkt på lite tidigare med tanke på att dragkedjan på min långklänning (som jag pressade in mig i) faktiskt sprack upp under middagen.

Not my finest moment. Men herregud vad vi skrattade!

Uppdatering: Alldeles nyss blev jag påmind på Fejjan om en incident där jag spräckte en BH (det lilla bandet fram mellan kuporna) bara genom att kramas. Det verkar ha gått troll i det här. Vad kommer härnäst undrar jag oroligt.

Nytt år

2012. I år fyller jag 34. Inte illa pinkat tycker jag. Det här året hoppas jag på balans. Att jag hittar en bra balans i kroppen, mellan mat, träning och godsaker. Och jag börjar ju faktiskt jobba snart. Även där hoppas jag på balans. Var lite väl stressad förra hösten.

Balans... Det har jag inte lyckats med på nästan 34 år så det blir spännande det här.